skallebank

Vaknade på måndagen med huvudvärk, det brukar jag aldrig ha. Hela dagen gick som ett töcken, men så skönt att kännna att jag hade en helt obokad måndagkväll.
SÅ jag gled ned i ett bad och kände spänningarna lätta, men denna huvudvärk börjar gå mig på nerverna.
Vet inte hur jag skall bete mig. Lägger mig på sängen, sätter massor av akupunkturnålar mot huvudvärk, det lättar efter en stund men jag kan bara ligga och inte röra huvudet knappt. Så gräsligt. Har annars nästan aldrig huvudvärk om jag inte är sjuk eller bakis.

Känner mig helt plötsligt skör och tårarna börjar rinna. Saknar helt plötsligt mitt ex för första gången sedan vår split för över ett år sedan. Inte vårt förhållande men tryggheten att bo med någon, som kan vara runt omkring när man är dålig.

Bara prata med en och pyssla om en. Men där finns ju ingen. Det känns tomt på något sätt. Men samtidigt är det ju skönt att vara ensam när man knappt är talbar.

Då får jag ett sms från Mr C, jag blir mycket förvånad. Han skriver att han skall på middag med det projekt han jobbar på, är utomlands men att han är trött och bara vill sova. Samt att han hoppas det är bra med mig. Ganska banalt, men otroligt ovanligt för att vara han, han brukar aldrig höra av sig om han inte vill något.

Jag inser att han förstått att han inte var så kul på söndagskvällen och att han nog sårade mig. Annars skulle han aldrig hört av sig.

Alltid något. Jag beklagade min nöd och han visade sitt deltagande, men att han ju tyvärr inte kunde pyssla om mig.

Plötsligt känns det bättre faktiskt. Sedan ringer en annan kompis som jag inte pratat med på länge och en till som får mig att skratta så jag kiknar, hon är vansinningt uppretad på sitt X och planerar att berätta för sitt hans nya flickvän att han är dålig på att torka sig efter sina toabesök vilket ofelbart skapar bromsspår i kallingarna vilket inte är så kul att tvätta sedan.

Huvudvärken finns kvar men är inte så betungande längre.

Känner mig plötsligt inte alls ensam.