...väldigt länge sedan

Var det jag bloggade, mycket har hänt i livet sedan dess.

Flyttat till Norge, nytt jobb nytt liv. Allt är annorlunda i princip.
Men det var ju det jag ville, ha förändring. Önskade och drömde om det, ser när jag tittar på gamla inlägg att jag inte klarat mig utan. Så nu är jag här, med allt var det innebär.

Men oj så omtumlande det är med förändring. Mycket spänning, rädslor och osäkerhet. men också överraskning och glädje. Och så upptäcker man nya saker om sig själv och livet.

Så klart lycklig över att ha blivit sambo och till och med förlovat mig... det är ju väldigt positivt. Nu verkar vad som helst kunna hända...

Still confused Bionda

Hörde något om den 25 april..
Då tyckte jag att jag kände igen datumen... det kändes väldigt bekant på något sätt. Nåväl, äsch det är väl något som händer då tänkte jag.
Sedan efter typ 10 min kommer jag på att jag själv fyller år då... öhhhhhhhhhhhhhh säger det något om min förvirringsnivå kanske?

Söker massor med jobb hela tiden. Och det känns som inget händer
Fast det har egentligen bara gått tre veckor sedan jag bestämde mig
Och skall på två intervjuer i Oslo på onsdag nästa vecka. Men jag är lite splittrad just nu.
Min käre norrman fick en riktig kalldusch då han insåg att han måste flytta på typ två dagar.. så han flyttar just nu och har panik
Men han flyttar till vår lägenhet.. vårt framtida gemensamma hem. Det känns så märkligt
men otroligt kul och underbart. Att jag skall flytta ihop med honom...!
Tankarna snurrar hela tiden, men det känns väldigt bra.
Även om jag inte vet hur fasen någonting kommer att bli. Men så är ju livet. Och mitt liv senaste året innan jag träffade honom var ju inte så där helt toppen.

Så det skall bli så spännande.
På fredag blir det fest med mina kära vänner, och min syster kommer. Det skall bli så härligt. Och på söndag har vi träff med ett gammalt gäng från hembygden. Det känns extra viktigt att träffa människor nu. När jag faktiskt skall flytta ifrån dem. Inte så långt, men dock...

...crazy bionda

Fortfarande inte hört något om jobbet jag sökte, men rekryteringsfirman sa att de var mer intresserade av en annan person, i första hand, men jag hade en intressant profil så det var fortfarande intresserade av mig..jag är second runner up.

Men de har fortfarande inte hört av sig om ja eller nej? Inte ens till rekryteringfirman som lovade att meddela så snart de fått besked om något. Jag var på intervju i början av mars... ganska dåligt. Men kanske inte ett företag man vill jobba på då i och för sig.
SÅ jag tog ett beslut, ett drastiskt.
Jag sa upp mig. Efter ett samtal med en rekryterare i Oslo där hon rakt ut sa att, tja det är svårt att få ett jobb när du har uppsägningstid på flera månader och sitter i Stockholm. Du måste komma hit.

Då gjorde jag det, för en vecka sedan sa jag upp mig.
Och dét känns så underbart skönt. Mitt jobb är inte kul längre, jag är dödsless. Och har varit länge. Och har jag chansen att flytta till min älskling, så tar jag ju den istället för att må dåligt här.

Men det är läskigt att säga upp sig utan att ha något nytt. Och att jag skall till ett annat land och söka jobb och leva och bo. Men samtidigt enormt spännande!!!
Så nu skall jag hyra ut lägenhet och dra.. fast det blir inte förrän i sommar.

Men nu är det bestämt, och det kommer bli bra. det har jag också bestämt.

I morgon skall jag sjunga på ett bröllop.. i vanliga fall skulle jag vara nervös.
Men jag hade nästan glömt bort det i all villervalla.

Säger väl lite om hur läget är för mig just nu.. eller ?

Kaos eller?

...tja det händer mycket nu
Sitter som på nålar angående jobbet jag varit på intervju för, de skulle höra av sig efter påsk och det är ju efter påsk nu!!! Arghhh
Min käre norrman har gått och skaffat en lägenhet till oss... han behöver flytta i april och han menar att äsch, det är ju lika bra att jag skaffar en till dig, du kommer ju snart oavsett...
Känns som hela livet är på gång att förändras, totalt! Men jag är nyfiken och förväntansfull, och så klart lite omtumlad.
Men jag vill det här, och jag vill ändra mitt liv. Det har inte känts så bra direkt under en längre period och nu har jag ju chansen.
Om de bara kunde ringa snart!!!
Arghhhhh

...long distance my ass...

...arghhhhhhhh
Det är så kul att ha ett långdistansförhållande.
NOT!
Andra helgen utan honom, det känns inget kul alls. Jag vet inte om jag får träffa honom i påsk, eller när det kan bli nästa gång. Han har sin son... och det är ju så det är. Men nu är det för jobbigt för mig det här. Jag känner mig frusterad, och vill inte prata med honom så mycket, för då längtar jag bara ännu mer. Han känner ju att det är något och frågar och undrar om han gjort något fel. Men det har han ju egentligen inte, bara det att jag det känns som jag inte klarar av en dag till utan att se honom.

Den vuxna och förståndiga jag som har all förståelse för att barn och nytt jobb är ganska viktigt att ta hand om bara sitter och är frustrerad. Jag är fem år och vill ha honom här hos mig NU!

Suck.. men vad skall jag säga? Jag vill ju inte spä på hans elände med exfrun från helvetet och allt möjligt. Och han skriver varje dag att han lider psykiskt och fysiskt av att inte träffa mig. Så han har det nog lika illa verkar det som.

Jag försöker se det positiva i situationen. Kanske kan detta få mig att våga ta steget att flytta ifall jag får jobbet i Oslo. Eftersom alternativet att leva så här inte känns speciellt kul.

Intervjun i fredags gick jättebra! Det kändes som intervjuaren och jag klickade direkt, och var lite lika som personer. Vi gillade varandra skarpt, och jag har har ju kvalifikationerna.
Men får besked efter påsk...
Tålamod är en dygd..
Mina alla qigong och yoga timmar verkar inte bita på den här situationen. Jag är frusterad som ett helvete helt enkelt!

Men att flytta ifrån familj och vänner känns ju inget vidare... dock går det många många flyg från Oslo till Stockholm.

....scary och spännande

... jag var på anställningsintervju i går..
Och det gick väldigt bra.. nu känns det väldigt spännande
Och ganska scary. Tänk om jag får jobbet?
Då kommer mitt liv förändras 180 grader... kan inte tänka på så mycket annat just nu. Men det känns väldigt kul ändå, och jag är på bra humör. Bättre än på många veckor. Kan till och med tycka att jobbet här är kul. Oavsett hur det går så har jag åtminstone försökt att förändra mitt liv. Alltid ett steg i rätt riktning..

Nåväl, det är en bit kvar till målet... men det känns spännande och kul att lägga upp framtidsplanerna. Det lyser upp min vardag rejält.

...chock!

På skoj sökte jag ett jobb i oslo i måndags....
Måndag kväll skickade jag in ansökning, det var ju en svensk rekryteringfirma som sökte och tja det blir enkelt och bra tänkte jag.

De ringde dagen efter! Och tyckte jag verkarade väldigt intressant och vill träffa mig pronto. Jag skakar i hela kroppen... tänk om jag skulle få det!!

Norrmannen blev glad, det var ju tur. jag är lite chockad. Nåväl det är ju långt kvar till att faktiskt få jobbet... det är ju mycket som skall stämma.

Men jag har många av kvalifikationerna....

Hjälp eller jippie..
Jag är lite omtumlad... men spänd