...återfall ner i träsket

jaha, mannen som jag strulat med i över ett år har dykt upp igen..
jag lät det ske och tyckte det var underbart, men nu har jag ruelse och ånger.
Han var mer kärleksfull än han någonsin har varit, men jag måste se upp, vi har haft diskussion om förhållandet hur många gånger som helst och han menar att det inte finns någon flickvänspotential där, och jag har sagt att jag vill att det skall bli något mer.
Men han verkar råka ut för läglig glömska med jämna mellanrum... för någon annan än jag kan han tydligen inte terrorisera med sin lidelse.
Och jag låter det ske... det är det värsta... gång efter gång bryter jag.. gång efter gång låter jag honom ta sig igenom mina försvar för att låta mig såras...igen...
men hoppet verkar inte dö hur jag än försöker säga till mig själv att inte gå på hans insmickrande sätt... men icke... jag går på problemen med samma styrning som en värmesökande missil.
Varför är man så trög?