helg igen

...den här veckan har varit veckan från helvetet tror jag
massor på jobbet, ingen energi, huvudet spränger.... jag ville bara rymma. Från farsen som är mitt liv. Upp på morgonen, stressa iväg på tunnelbanan, får i sig frukost, sedan ta hand om ringande telefoner, stressade projektledare. lösa allsköns problem i största allmänhet. Onsdagen var ett lågvattenmärke... jobbade hela dagen. Stressade iväg till kliniken någon timme tidigare.. för att ha två massage patienter för att gå hem, laga mat och sedan koppla upp mig och jobba igen.. till kl 23.

Helt sjukt, det gör jag aldrig om. Att vara ledig två timmar på en dag... gräsligt. Det sjuka är att när jag mailade om saker vid den tiden, fick jag svar av två av mina chefer... och att jag satt i telefon med en av projekledarna. Till kl 23...

OK det är bra löner på vårt jobb... nu ligger väl jag förhållandevist lågt eftersom jag är administratör... men ändå. varför jobbar man så jävla mycket. Är det coolt eller? vill de inte umgås med sin familj? jag som inte ens har någon familj vill hellre umgås med mig själv än att jobba på kvällarna det kan jag säga utan att ljuga.

är så trött på mitt jobb, eller så är det så att jag är trött i största allmänhet och jobbet kräver för mycket för min låga energinivå helt enkelt. vill bara rymma.

Mr c saknar mig skriver han i mail på facebook, där jag ser det som ett problem att vi inte ses så ser han det som att han han har insett att han längtar efter mig och vill ha mig nära. det behöver han tydligen åka 50 mil bort i tre veckor för att inse.
han smsar mig vid kl 22 i går kväll där jag känner mig trött och ensam på fredagkvällen, att han vill att jag skall veta att han tänker på mig mycket.
Jag blir perplex, men mycket mycket glad.
Vi msnar ikväll och han är hemma hos sin mamma, och skriver att han önskar att jag vore där. Och att han hoppas på många kvällar med mig framöver... självklart blir jag glad men jag litar inte på honom längre.
Vet inte hur det blir när han kommer hem igen och vi ses. Men hoppas så klart att vår långa separation skall få honom att inse saker.

Får sms från datemannen ikväll, jag stötte ihop med honom på stan i tisdags och berättade om min trötthet och huvudvärk. Han önskar att jag skall snart må bättre så vi kan ses snart igen...

Suck... säga vad man vill om männen som florerat i mitt liv på sistone men de är åtminstone envisa. På gott och ont.

Jag börjar ge upp alla strategier. Det verkar som om män bara blir mer enträgna när man försöker avvisa dem... och drar när man blir för intresserad. Trodde och hoppades på att det var en myt. Men det verkar inte så....