helg

Arbetsveckan var grym, när fredagen kom hade jag planerat in ett frisörsbesök för att komma därifrån och bli ompysslad. Och blond så klart.

Det var ljuvligt, och håret glänser blondare än på länge. Och huvudet värker inte idag, någon lätt trötthet bara men en 12 timmars sömn och lugn och ro hemma verkar hjälpa.

Dessutom har jag muckat av mig en del av min frustration över mr c per msn på vägen hem från göteborg.
Tyckte att vi skulle avbryta det här semidejtnade som vi höll på med. Han kan ju inte erkänna att vi träffades knappt. Blev stressad när hans kollega kommit på via Facebook att det var jag som var hans mystiska damsällskap.

Jag tyckte det var onödigt att hålla det hemligt, men han ville inte att det skulle komma ut bland hans kompisar innan vi "visste" mer om vårt förhållande. Ville inte ha frågor. BAH sa jag. Det är väl tramsigt.

Sedan sa jag som det var, att han inte kan åka hem i upp till fyra veckor till sin hemstad och tro att jag väntar som en liten hund. Hur kan han tro att vi skall få till ett förhållande när han inte prioriterar att träffas? Bara åker iväg på jobb?

Jag är LESS! Jag vill träffa en drömprins som inte är så tramsig och bara bli ivägsvept på en vit springare.
Men han blev alldeles överraskad, och tyckte att det var väl klart att vi skulle ses och höras framöver.. jag tycker inte det är klart alls. Varför?

Jag får finna mig i att han är kär i mig när han är full.. men inte speciellt förälskad som nykter och jag yttrade mig om att jag inte tyckte det var så mycket att bygga på. Men han menade att om han kände så när han druckit så finns det ju någonstans de känslorna.

Men var? Och framför allt kommer de bli starkare av att han jobbar på annan ort och gör andra saker? Han är ju så irrelevant så jag får mjäll!

Jag var inte snäll, han försökte få mig på bättre humör med allt möjligt. Men jag var inte nådig. Men jag är arg. Han är ju så knäpp. Men verkar inte minnas det han vräker ur sig för när jag nämner det så är han frågande... men förstår att jag blir upprörd och vill dra mig ur.
Men han vill tydligen fortsätta denna märkliga historia, för han blir lycklig av mig.
Blir jag lycklig av honom? Nej, eller jo.. om jag får vara med honom ja. Men det här tramsadet gör ju ingen människa glad.

Får ett sms från datemannen, trots att jag avpolleterat honom. Han tyckte det var så mysigt sist och ville ses igen. Trots att jag sagt att jag träffar en annan nu.

Men jag vill inte. Det är för dåligt sex och för ljummet. Men han är ju ihärdig i alla fall, det skall man inte ta ifrån honom.

Nej denna kväll blir jag ensam hemma igen. Men min kropp känner sig matt och trött, och mitt sinne också. Jag behöver vara ensam och ta igen mig. Inga män skall få ta mer energi av mig nu. Håll er borta!