söndag i tyresö

Fredagen blev hemma hos c med indiskt och vin. Vi orkade inte prata allvar utan bara ha trevligt. Och en massa sex. Jag var så otroligt knäckt efter en jobbvecka från helvetet och en förkylning som aldrig ville släppa och dessutom urinvägsinfektion.

Från att ha varit frisk som en nötkärna har den här hösten bara skrikit till mig att allt är fel. Och kroppen har uppenbarligen rätt. Jobbet kräver alldeles för mycket, jag har inte roligt där längre. Hisorien med C är som att stå och gallskrika i ett madrasserat rum. Han svarar inte.. men han beter sig åtminstone gulligt mot mig denna fredag. Och just nu är jag för trött och slut för att orka, han med. VI vet att vi borde prata ut, prata jobbiga saker, prata känslor. Men just nu vill jag bara vara i hans famn, känna hans lukt höra hans röst. Vara nära, sova nära. och han verkar känna samma sak. För vi är inte ifrån varandra många sekunder.

Men på morgonen skall han som vanligt iväg, göra grejor träffa syrran, träffa kompisar söndagen är uppbokad... jag orkar inte längre.

Han är väl rädd för att vara ensam säger min goda vän S. Och det slår mig att hon har rätt. Han behöver min närhet... ibland. Jag vill ha närhet jämnt. Det går inte ihop tyvärr. Allt blir plötsligt så klart.

Jag känner mig lättad när jag hör det. Jag får en förståelse för situationen. Men nåväl, C och jag har en av våra mysigaste kvällar och förmiddager någonsin. MItt skäll får äntligen utdelning. Han beter sig inte konstigt och avigt alls.

Jag tror att han på sitt aviga sätt försöker visa känslor och göra mig nöjd. Nåväl, jag går därifrån lättad glad och tillfreds. Orkar inte tänka på hur jag skall bete mig iframtiden. Kommer det någon goding så tar jag chansen. För det här är inte tillräckligt för mig.

Går och handlar lite saker till mitt lilla hem, blir kontstigt matt och trött. Får avboka partajkväll med tjejerna när jag inser att jag blir svettig och svag i knäna bara av att gå till tunnelbanan. FAAAAAAAAAAN, jag ville ut och ha kul!!

Men det är bara att resignera till fåtöljen, suck.

Mr skummo som jag träffade ute i somras ringer och frågar om jag vill med ut. Jag blir förbluffad eftersom det var i juni någongång... men intryck måste man väl ha gjort antar jag.
Datemannen hör av sig igen och tycker vi skall höras på söndag... jag vet inte vad jag skall säga till honom. Jag vill ju inte ha sex med honom... för det är ju inget bra.
Och hur säger man det på ett fint sätt.. "du är för dålig i sängen och har för liten snopp" det kan man inte säga på ett fint sätt. Så jag ger upp mentalt.

Nåväl, käre shiatuse M och jag bestämmmer att vi skall träffas och byta behandlingar på söndagen. Det är precis vad jag behöver. Söndagen blir trevlig och min kropp blir äntligen glad. Sedan passar jag på att hälsa på mina goa vänner som byggt hus i närheten och som jag inte hälsat på sedan de flyttadet. Skandal skandal.

Vi har en mysig kväll med mr snickare, M och p och katterna samt thaimat. Det är härligt att vara ute med mina goa vänner igen. Vill inte vara hemma sjuk mer.. bläääääääääh.

Jag är glad när jag kommer hem, första söndagkvällen på länge jag är glad och tillfreds. Skall nog inte vara hemma för mycket tydligen.

skall det aldrig vända?

Nu får det vara nog?
Nu har jag mått dåligt i en vecka och fick gå hem från jobbet idag igen vid 15 tiden. Jag orkar helt enkelt inte, alla river och sliter i mig och jag skall göra tusen saker. Men jag är trött och hängig och vill bara vara ifred. Jag går hem.
Säger att jag är hemma i morgon, vet inte om jag tänker jobba eller bara vara sjuk, hemma och slöa.. får se tänker vakna och se. Jag hatar mitt jobb just nu vill bara fly, men det har väl med att göra att jag inte har kontroll över någonting.

det blir bara mer och mer att göra.. och någon lönehöjning har jag inte sett röken av ännu. Det kanske blir lättare att motivera sig att jobba häcken av sig om man får mer betalt. jag vet inte... jag vill byta liv. Suck men det är väl att jag varit/är sjuk som är problemet, jag fixar helt enkelt inte att sitta hemma ensam för mycket.
har aldrig gjort. Vill träffa mina goa vänner och skratta och ha kul. Nu är det nog!

Sedan är jag besviken för att jag inte fick göra upp med MR c i helgen. Har så mycket beska saker att säga honom som aldrig fick komma ut.
Men i helgen hoppas jag att han skall få sig en rejäl dos sanningar. De kommer inte smaka gott i munnen på honom efter det.

men jag förhoppningsvis kommer må bättre... det kan ju knappast bli värre egentligen.

Nej ni, nu får jag ta och rycka upp mig. har bokat tid hos min favorit astrolog i morgon, behöver lite pepping och tips om hur jag skall lösa mitt liv. Hon brukar inte vara nådig direkt.

snytsöndag

jaha. Söndag
Totalt händelelös helg, om man inte tycker att snyta sig är kul iofs. Men det tycker inte jag. Kanske var det lugn jag behövde, men rastlösheten breder verkligen ut sig efter så många dagar i lugn och ro för mig. Men tänker ta den här dagen också till att kurera mig. Orkade storstäda lägenheten dock. det var ju bra. Men nu är energin slut. Nu har jag resignerat och börjat läsa böcker och se filmer för att slå ihjäl tiden tills jag repat mig. Nu kan det bara bli bättre :-)

Hoppas på att känna mig bättre när jag kommer ut bland folk igen, det här går ju inte an. Men det är väl nyttigt för mig att bli ankrad ibland så jag hinner ikapp mig själv. Inget jag skulle valt själv dock, trots att det är det jag råder mina patienter till... konstigt hur man fungerar. Men det är ju så mycket roligare att aktivera sig. Än att sitta ensam hemma och snyta sig... faktiskt.

Skall väl se till att träffa mr c för en uppgörelse i veckan. Är hur rädd som helst, men det är ju bara ett tecken på att det måste göras antagligen, så jag kan gå vidare i livet. Mår illa bara jag tänker på det... jag både vill och inte vill.

...helgjävel

Jaha, då har man släpat sig igenom en jobbvecka.. halvhängig och förkyld..
Så kommer den efterlängtade helgen. Fredagen var vikt till att C skall försöka få mig vänligt sinnad igen... (good luck dude).. genom att bjuda mig på middag och vin. Jag kände väl samma entusiasm som om jag skulle gå och dra bort en visdomstand eller liknande. Känner motvilja och olust... men jag vill ändå få det avklarat. Ett och ett halvt års relation klipper man ju inte bara utan diskussion... det kan jag ju hålla med om.

Han är rädd.... han verkar livrädd för att jag skall bryta... men jag säger bara att jag inte klarar av hans konstiga humör och att jag mår dåligt av det och frågar honom om jag kan slippa det om jag nu går med på att ses. Annars tar jag det helst på telefon... han vill inte. han vill ses... förmodligen för att få mig att ändra mig. Jag vet inte vad han skall göra för att jag skall lita på honom igen. Men det kan ju bli intressant.

Men vad fan tror människan, att jag bara skall komma tillbaka och ta nästa mentala knytnävsslag och så inte ens fundera på om det är bra för mig...gode tid. Nåväl, det skall bli skönt att få höra vad han har att säga på mina obehagliga frågor. Hade han inte brytt sig hade han ju knappast velat ses dock.

Men jag är förkyld, hostar, snorar, kroppen värker. jag kan inte träffa någon... förmodligen på hela helgen. Skulle suttit barnvakt åt en kollegas lille goseunge. vilket jag sett fram emot. Men måste ställa in. jag är så less. Känner mig ensam, trots att mina härliga kompisar hör av sig och bryr sig. Så vill jag träffa någon i helgen. Men kan ju inte utsätta någon för det här eländet.

Suck... sover dock bra och har en skön dag med en kort promenad och shopping. En kabinväska till Londonresan satt som en smäck. Nu lite god middag och ett glas vin för mig själv. Och lite choklad och vin. Och så tidigt i säng antar jag... kul lördag. Dock vill jag ju inte direkt må som förra helgen... så det är väl bra I guess...

Snörvel.

... hur fan blev det torsdag?

Jösses, livet springer på!
Snart helg igen? Tyckte inte det var länge sedan A och jag satt och söndagsfikade och kontemplerade över livet, män, och andra knasigheter. Och så nu är det helt plötsligt torsdag. Hur gick det till?

Jobbade hemifrån igår, känner mig helt ur slag. Mega mens och förkylning i kroppen. Men att vara sjuk blir så fruktansvärt jobbigt när man kommer tillbaka.. så eftersom jag kan jobba hemifrån rätt så bra så väljer jag att göra det. Slippa två timmar pendlande. Sedan är det ju rätt fräckt att smitta ned sina kollegor, om man inte måste.
Rätt skönt att sitta hemma, man får mycket gjort. Och man får vara ifred och tänka innan man gör något. Och så kan man ta en liten rast och lägga sig på sängen när man inte mår bra. För sitta framför datorn gör man ju i alla fall.

När min käre kollega O ringer och frågar om jag vill med på middag och landskamp i fotboll då några kunder gett återbud segrar dock äventyrslustan och mot bättre vetande följer jag med. Jag mår egentligen skit, men njuter av föreläsning av Tomas Ravelli och en stå upp komiker från Södertälje som är skitrolig.

Sedna är det ju inte varje dag det är landskamp... dock spelade Sverige som skit... tyvärr. Men roligt att förolämpa domaren.

Messade med C som också var där, vet att jag inte borde. Vet inte ännu om han är redo för att prata allvar om han eländiga beteende i morgon. Har inte fått svar. Men jag orkar inte bara släppa det utan vill göra klart för honom att han inte får mer chanser och vill gärna se hur han reagerar. Egentligen vill jag inte träffa honom heller men det är ju lika bra att göra det nu när jag är så förbannad så jag inte fegar ur.

Nåväl, planerar en Londonresa här i allahelgona helgen. Vet inte om jag får åka själv eller får med mig någon. Skall ändå på möte i England så jobbet betalar flyget. Så varför inte ta en minisemester i London?

Skönt att komma bort och ha något att se fram mot.
Usch hoppas min stackars kropp repar sig snart, så här vill jag inte må... snörvel.

...pärlor åt svin..

Har flera av mina kompisar tyckt att jag borde lyssna på... iofs en magnus uggla låt. Men texten passar på mig tydligen.. en tjej som träffar fel män som inte behandlar dem bra...hmmm
Jag uppskattar er kompisar som säger åt mig dessa sanningar som jag redan vet. Äntigen börjar det gå in faktiskt.

Helgen kändes som den var mycket efterlängtad. Efter en extremt stressig vecka ramlade jag hem för att ta emot min kära mor som ville hälsa på.

Vi somnade tidigt och gick på stan hela lördagen, jättemysigt.

Sedan hade vi bestämt utgång jag och A och M. A var bakis och fosterställning, men jag och M lyckades sluta upp på dubliner för att spana och prata.
Dock helt fel val om det gällde att få kontakt med någon, alla tittade på någon jäkla rugbymatch... suck.

Mr snickare som jag inte ens har kvar numret till hörde helt plötsligt av sig och ville mötas upp... visste inte ens vem det var när jag fick sms från honom. Med det är ju alltid kul, och vi brukar alltid ha trevligt. Men lite förbryllande var det not. Och Mr c så klart hörde också av sig. Då blev det lite jobbigt... att ha sms kontakt med två av de män som jag faktiskt varit intresserad av sedan jag blev singel... samtidigt. Fick mig ganska ur balans... sorry M.. jag var ett uselt sällskap helt enkelt.

Släpade med mig en något motsträvig M till scandic och träffade på en del överförfriskade människor, men de ville i alla fall prata med mig.

Mr c fick en avhyvling per sms nrä han återigen kom med sina jävla "du skulle varit här" och "klart att jag längtar efter dig"
Jag förklarade att det är ju inte så mycket värt när han bara säger det när han är minst 50 mil bort och när han är hemma vill han knappt ses... hahah,kan han gott ha.

Han bad om ursäkt... och utlovade en förklaring när han kom hem... på onsdag. FAAAAAAAN kan han inte flytta tillbaka... eller måste jag flytta?

Mr snickare med kompis kom till scandic och vi hade toppenroligt. M gick hem, hon är smart hon. Jag följde med grabbarna till Snaps.. till 3 och fick ung 100 öl för mycket. Men det var toppenkul.
Dock inte direkt flirtigt, men med honom har jag faktiskt gett upp hoppet..
Är väl inte så sugen på att dejta ännu en relationsfobiker...men om han ändrar sig, vem vet? Men jag orkar inte ta mer initativ på den fronten, har fått totalnobben förut och till slut ger man ju upp.
Vilket han kommenterade, "va har du inte kvar mitt nummer?" "gav du upp eller?".. öhhhhhhhh. När man får nobben 9 gånger av 10 ger även den mest envetne upp.. sa jag..

Det är väl inte så konstigt?

tisdag och hårdrock

Tja, vad skall man säga. C förnekar sig aldrig. Jag har som vanligt ingen aning om var jag har honom. Ena dagen jättegossig, nästa dag hör man knappt ett pip från honom. Trots att vi egentligen hade planer för lördagskvällen. Men då vill han hellre tvätta... själv!?
Jahapp, då har vi kommit för nära varandra igen då tänker jag. Jag kommer väl aldrig lita på den mannen. Det skall mycket till. På söndagen ringer han och säger att han är på väg till mig helt utan förvarning. Jag är dock inte hemma och han har inte tid att vänta tills jag är tillbaka.
Jag blir arg och less. Behöver lite kontinuitet i tillvaron känner jag.

Jag låter lika varm som flytande kväve i telefonen, det hör han garanterat.
Han ringer igen igår när jag är på väg till min käre vän M som vill ge mig en shiatsu behandling. Jag är inte speciellt mycket varmare i tonen då. Det har han fanimej inte förtjänat.

Dock har jag en underbar kväll med M, får en grundlig behandling och ger honom akupunktur som tack. Vi pratar livet och andlighet, och allt känns bra igen.
Åker hem till mig och sover som jag inte gjort på veckor. Som en sten.
Det är ljuvligt, vaknar i morse och allt känns bara som en ond dröm de senaste veckorna.
Är glad, solen skiner. Känner mig lugn, och nöjd. Vad har jag att vara arg på? Mitt huuvd var inget fel på, det värker inte alls så mycket.

Jag skall på bra konsert ikväll, dock med C men han skall inte få lyckas få mig så obalanserad igen. Sedan är han borta ett tag. Känns mest skönt.

Skall försöka gå ut och ha lite kul i helgen och få påhälsningar av min mor eventuellt.
Livet är inte så dumt, bara man får sova.

sex är bra mot stress

..torsdagen var gräslig.
Jag skulle på magnetröntgen för att se vad som orsaker huvudvärken, jobbade i och förs sig hemifrån av två skäl.
1: Jag ville kunna dricka öl och titta på paradise lost på debaser med mina goa kompisar och slippa noja för att inte orka upp i morgon.
2: Jag är så stressad att jag får panik av tanken att ha en massa telefonsamtal och frågor på jobbet. Ville ta det lugnt så det inte skulle kännas så jobbigt att föras in i ett trångt rör och bli fotad.

Men det var hemskt, hjärtat bultade när jag blev införd. I vanliga fall hade det nog gått bra, men det gick inte nu inte alls.
Fick be om lugnande.. det kändes alarmerande. Är inne i en dålig spiral.
Sov tre timmar mellan tors och fredagen. Tidigt på jobbet, massor med möten... men hade som tur var bokat tid hos en akupunktör efter jobbet. OCh kom till slut ner i varv, så otroligt skönt. Fick härlig middag hos A och tittade på Idol. Då började jag känna mig glad och lugn igen för första gången på nästan en vecka.
Att få skratta och slappna av och äta god mat, precis vad som jag behövde.
Kände redan vid halv tio att ögonlocken började hänga och ser fram mot att åka hem och parkera mig i sängen.

På vägen mot tunnelbanan har jag fått två SMS av C. Han saknar mig och undrar om jag inte kan träffas redan ikväll.
Jag blir kluven, jag är så pass ur balans att om han skulle bete sig konstigt så skulle jag nog börja störtböla.
Men så skönt det skulle vara att kramas och ha sex... vad är bättre för att slappna av än kroppskontakt.
Jag beslutar mig för att åka över, och han är så gossig och kärleksfull så jag har aldrig varit med om maken.
Själv är jag lite avtrubbad, jag vet inte... det var tre veckor sedan och jag tycker det är mysigt att vara med honom. Men pirret vill inte infinna sig. Men jag är väldigt trött.
Vi pratar och han säger att han längtat efter mig, sedan har vi sex. Och sedan mår jag toppen igen... sover hela natten.. med avbrott från att peta på C när han snarkar för mycket.
På morgonen är jag mig själv igen. Känner mig glad och lugn igen. Det är så skönt. Jobbet känns avlägset och allt är som det skall.
Jag vet inte om vi någonsin kommer bli ett par c och jag. Vi lär ju inte ses så mycket den närmaste tiden. Men trots allt känner jag mig glad och styrkt av hans värme. Känslor finns det, men räcker de? Räcker mina känslor för att överbrygga veckor av distans? Just nu vet jag inte faktiskt.

en helt vanlig dag...

En så vanlig månadag så jag blir knäpp.
Det vanliga tramset på jobbet, vädret är grått. Rapporter och annat ointressant skall dras och allt är bråttom bråttom.

Jag skriver ett svar på facebook till mr C, vet inte vad jag skall svara riktigt men jag ger väl ett rätt positivt svar ändå. Han försöker ju i alla fall... han har ju faktiskt uttryckt att han hoppas på att vi skall träffas mycket framöver och att han absolut kan tänka sig ett förhållande med mig, men han har svårt att släppa på sin osäkerhet.

Det är säkert sant, hans beteende beror väl på det. Jag tror faktiskt på honom när han säger att han inte vill såra mig och att han längtar efter mig. Men varför skall det vara så svårt? Varför skall just jag träffa den störste relationsfobikern av alla män?
Nåväl, jag lovar att vi skall se hur det känns när han kommer hem. Jag kan inte lova något säger jag. För det kan jag inte. Jag vet inte vad jag känner längre faktiskt.
Men jag saknar ju honom, men jag vet inte om det är för att mitt liv har varit totalt händelselöst när han varit borta. Jag har inte varit ute eller någonting. Inte haft lust eller ork att hitta på något.

Så här trist brukar inte mitt liv vara, men jag kanske behöver det slår det mig. Det är ur tristessen som idéerna kommer. Jag kanske hittar lösningen på min situation genom att ha det trist.

Nåväl, lite skoj hoppas jag ha den här veckan. Ett av mina gamla favoritband kommertill stan. Kanske lite öl och depprock kan få mig på bättre humör...