...long time no blogg

..var har jag varit då?
tja på sista tiden har det varit mycket.. men både bra och dåligt..
Mycket jobb, men också mycket härligt messande, och telefonsamtal med min norske flamma.
Vi har fortfarande inte lyckats få till ett möte. men jag hoppas verkligen att det blir av snart. förhoppningsis kommer han efter nyår. Men det känns så länge tills dess! Han är så fin och säger att han tycker jag är helt underbar och snygg och smart och rolig och att han längtar efter mig. Jag är lycklig :-) Han var en sådan där oavslutat historia från det förflutna som jag aldrig riktigt kunde släppa trots att det var så kort, just för han var så fin. Och såg mig och mina egenskaper och kunde uttrycka att sin beundran och uppskattning utan trams som många andra killar har problem med. Och han stärkte mig också jobbmässigt genom att berömma mina resultat och mitt kunnande, när han var min chef.
Det kommer jag aldrig glömma eftersom jag då arbetade på en tja minst sagt värdelös arbetsplats när det gällde beröm.

Så nu är det så härligt, och lite spännande. Men ingenting är ju enkelt eftersom vi bor i olika länder och han dessutom har en son. Vi är ju medvetna båda två om att om vi verkligen skulle bli jättekära i varandra så är det ju ingen lätt sits direkt.

men men, det får vi se. Nu njuter jag bara av pirret.

Och Mr c har ringt mig tre dagar i rad.. inte fått tag i mig. men idag ringde jag tillbaka.
Han är förtvivlad och mår dåligt och kan inte sluta tänka på mig, förstår inteheller varför han alltid blir mer intresserad när jag inte är intresserad. Men det förstår jag. Han är rädd för att binda sig och bli kär och då är det ju mer safe att jaga någon som inte vill...

Han tror själv att han har relationsfobi för att han är rädd att bli kär och lämnad... och då sa jag sakligt att tja, och då är det ju bättre att vara säker på att bli lämnad istället, för det blir du ju nu. Då blev han alldeles stum.
Det verkar som det slog honom att han faktiskt tigger om att bli lämnad av mig.
Så länge jag har varit där trygg och i hans våld så har han ju varit så säker på att inte bli ensam. Men om jag träffar en ny så har han sagt att han inte vill ha kontakt med mig längre. Och då måste jag ju säga att, tja det är ju jättetråkigt men jag kan ju inte vara kvar i den här situationen för det.
jag vill ju träffa någon och du vill inte ha ett förhållande med mig. Då måste jag ju ut och dejte andra om jag skall få det. Det är den hårda sanningen Mr C.

Han frågade mig om jag varit ute och träffat någon annan de här dagarna jag inte varit hemma. Och jag svarade nej och lovade att säga till om jag sätter igång att dejta någon annan.
Sa ingenting om min norske flamma, men sanningen är ju att vi inte dejtat ännu så då tcker jag inte jag behöver berätta. Förrän vi vet om det finns något intresse.

Men ärligt talat så är intresset äntligen starkar för norrmannen och Mr c lynniga sätt känns inte så lockande något mer.

norrmannen är så gullig och varm och omtänksam, men vi får väl se.

Sista kapitlet är inte skrivet ännu, han måste ju komma hit förs.t

Norway on my mind!

Pratade med min norske flamma i en och en halv timme i telefon, och chattade och smsade hela dagen igår. Och i dag.

Han hade en tuff deadline på sitt jobb men prioriterade ändå att höra av sig till mig. Jag är förundrad... och förtjust. Det är ju otroligt kul det här oavsett hur seriöst det är. Det var härligt att höra hans röst igen efter alla dessa år, och det kändes som förr. VI skrattade, pratade jobb, relationer, musik, romantik och allt möjligt.

Till slut sa han med mjuk stämma att "men vännen är det inte dags för dig att sova nu om du skall upp och jobba i morgon?". Den omtanken kändes så värmande att få. Och någon som hör av sig till mig, och som tycker om att prata med mig. Och tar sig tid att prata med mig, och som håller med om att Mr C och min exsambos beteenden är inte kloka och att jag förtjänar bättre...

Det får gå hur som helst det här, men jag lapar i mig i fulla drag :-) Och log på vägen till jobbet i morse vid 7:30 i kolmörker och isregn.

Det gör jag ju inte varje dag....

..vad har hänt med alla män?

Denna måndag är nog den konstigaste jag varit med om på länge.

Alla har ju hört om mitt c dilemma och att det har kört fast rejält, han mår skit just nu av olika skäl som jag nog inte skall nämna i bloggen. Men har en rejäl livskris... jag har ju känslor för honom och ja jag älskar den mannen och det går ju inte över i en axelryckning. Men jag kan ju inte göra eller säga mer än vad jag gjort. Och han orkar helt enkelt inte ta till sig mina känslor... vilket nog inte har så mycket med mig att göra som jag tidigare trott. Mannen är i en seriös kris...
jag vill finnas som stöd, och han är tacksam så klart. Men mår nog för dåligt för att kunna säga varken bu eller bä till mig. Vilket jag förstår i nuläget. faktiskt är jag inte arg eller bitter eller ledsen. Mest ledsen för hans skull att det är så jobbigt för honom. Och önskar genuint att det kommer bli bättre.

då hör min norske flamma av sig och vill ta med mig på två veckors semester till thailand eller liknande. Han säger att han alltid haft en fling för mig och nu när han är skild så vill han gärna träffa mig.. och jag säger som det är.. jag har brytit också..
Även om c och jag aldrig officiellt varit ett par så känns det för mig som det är hjärtekross och ett break up. C känner väl inte det.. men han känner ju inte samma sak för mig.
Så han tycker vi som nysinglar eller vad man skall kalla skall åka på solsemester tillsammans. Kanske se om man kan få fart på vår gamla fling, eller åtminstone han en kul och skön tid tillsammans. Jag kan ju inte säga nej till något sådan och får fjärilar i magen... det är ju livsfarligt att träffa någon när man är nyskild, det är ju förmodligen bara ett steg på vägen i från... men då är det ju så för oss båda i sådana fall.
Han är så härlig och öppen, trots att vi inte haft kontakt på nästan tre år överhuvudtaget. Han kan nog bli en bra vän om inte annat, svårt att veta om det blir något mer när man bara chattar men det har alltid varit attraktion mellan oss...

Vågar jag åka iväg med honom..? tänk omd et känns konstigt? Men så spännande!!

Chattat med honom hela dagen på jobbet trots massor att göra, och latino lover samtidigt. han ville komma över ikväll. och för första gången kände jag att tja varför inte? lite kravlöst sex vore väl inte så dumt nu, när jag inte känner att jag behöver vara trogen c, han har ju till och med sagt det när jag frågar honom att han inte skulle gilla att jag var med andra men har inte rätt att stoppa det.
Och då är det ju så.
Men det är gasläcka där jag bor så han kommer inte.. kanske lika bra.

Och så hör C av sig och har ångest... men jag försöker stötta och ringer honom till och med. Hans röst låter spänd, han mår skit är stressad som vanligt. Men det gör inte lika ont i hjärtat när han vill lägga på... för jag har någon som säger " hur kan man INTE vara kär i dig Lotta". Känns som balsam för mitt sargade hjärta.
Och så hör långhårige msn mannen som jag aldrig träffat men som gärna vill fika med mig av sig... nu är det många män på msn... jag börjar känna mig förvirrad.

För en vecka sedan grät jag så ögonen såg ut som ica kassar och jag kände mig ratad och ensam. Nu får jag se upp så jag säger rätt saker till rätt man...
...vad har hänt med alla män?

livet och hur man överlever det

Jösses vad det händer saker....
Nu är ju Mr C någonstans fortfarande en stor kärlek och passion i mitt liv. Men efter en msn diskussion i torsdags förstod jag att han är så vilsen att han inte kommer kunna ge mig ett förhållande på läääääääänge. Eller inte någon annan heller för den delen...
Mitt onda hjärta glädjer mig åtminstone för det. Skulle jag se honom med en annan så exploderar jag nog av svartsjuka... så ädlare än så är inte jag.

det blir helg. Jag skall ut på fredag på konsert. träffa härliga kompisar. Känner mig glad och lättad faktiskt. över att komma vidare i livet äntligen. Att inte behöva känna mig avvisad mer. His jävla loss...! Och han säger det själv... att han tycker verkligen att jag är en fantastisk person och att han skulle vilja ge mig mycket mer tillbaka än vad han gör. Även om det inte är riktigt det jag vill höra så är det ändå fint, för att komma från en person som jag vet inte släpper in många människor i sin privata sfär. Som har en grundläggande misstro till människor.
det betyder faktiskt mycket för mig. Och på något konstigt sätt så släpper jag...

Släpper sorgen och smärtan och tårarna. Och vill ha kul den här helgen.

jag går på Här och nu mässan och lyssnar en person som jag läst böcker av som handlar om kärlek etc och andlighet. Jag blir så lycklig och kan se mening med det som händer helt plötsligt.
Två härliga H tjejerna hör av sig och tvingar med mig på utgång, trots att jag är hur trött som helst på lördagen....
Då händer det otroliga!
Min latino lover sedan i somras hör av sig och undrar om han kan komma över senare... hehe känner jag. Det vore inte dumt med lite kravlös erotik för mig nu.. utan en massa kärlek som väller över mig. Han är perfekt.. snygg, men inte min typ. trevlig, diskret och en JÄVEL i bingen.
Allt man behöver.
Sedna händer det otroliga nr 2. en gammal flamma från LÅÅÅÅÅÅÅÅNGT tillbaka i tiden mailar mig på FB och berättar att han är skild och vill gärna ses.

Jag fattar ju att det är ett sätt att dämpa deppen efter skilsmässan, men vad fan. Det är det ju för mig med att jag måste skilja mig från omöjlige C. en passionerad helg med flamman från förr skulle vara precis vad jag behöver.

Vi kanske kan trösta varandra en stund. och han är rik rolig och läcker så varför inte. Njut av livet.
Jösses vad det händer grejor.. i livet.
Får se om det blir någon action snart...och att jag kan berätta om någon annan än omöjlige c som omväxling. Det börjar väl bli tråkigt för er som läser..hahah

Jobba!? När livet känns som en avgrund.

Jag klarade inte av att vara själv igår... åkte till mor och far rödgråten. Skyllde på att jag var trött och hade festat hela helgen.
Skönt att vara i tryggheten, att inte vara själv. Att gå ut med hunden i mörkret. Mår totalt skit. Men är åtminstone inte hemma i min lägenhet ensam. Jag ångrar att jag sa att jag skulle prata med C. Jag vill verkligen inte. Jag är för ledsen. Inte 1000 vilda hästar kan få mig att höra av mig.

Han är på jobbet och jag får ett sms att han blir kvar en bra stund, att han inte vill att jag skall tro att han undviker mig. Han har blivit så annorlunda, han har verkligen ändrat sig till det bättre på så många sätt. Det kanske stämmer det han säger att jag har hjälpt honom enormt. Det känns faktiskt bra mitt i allt elände. Att tiden med honom inte varit helt bortkastad ändå. Att vi faktiskt har lärt varandra en hel massa bra saker.

Måndag morgon orkar jag svara när jag sitter på pendeltåget. Han kom hem kl 23, mår skit både av den anledningen och att han inte hinner med att ta diskussionen med mig. Vi får alltså varandra både att må toppen och må skit, lika intensivt båda två.

Dock känns det skönt att han bryr sig, att han tänker på mitt bästa och inte bara sig själv i den här situationen. Han är den personen jag känt att han är där under fasaden som har varit rätt gräslig emellanåt. Skönt att se att jag inte haft så fel om honom i alla fall. Skönt att veta att han absolut inte bara vill slänga mig på sophögen utan att jag betyder mycket för honom, och att tiden med mig är något han verkligen värdesätter. But nevertheless, han vill ju inte ha mig som flickvän. Eller snarare, han orkar inte ha något förhållande överhuvudtaget. Och det finns inte ett jävla något jag kan göra för att ändra på det.

Och att träffas varje helg och spendera så mycket tid med varandra och dessutom höras flera gånger i veckan gör ju inte direkt att jag känner mig lös och ledig och singel. Jag trillar ju bara dit hårdare för varje dag. Medan han tydligen inte gör det.

FY FAN! Men jag måste ju vara ärlig med honom och säga som det är. Att jag mår kass av att inte bli erkänd som någon han vill vara tillsammans med. Att det blir svårare och svårare att bli avvisad ju mer vi lär känna varandra.

Men just nu vill jag inte bestämma mig för något, jag orkar inte prata med honom. Vill bara försvinna och byta liv, kanske byta hjärna en stund. För att få perspektiv på eländet. Jag har ju varit hjärtekrossad förut, och överlevt... jag gör väl det nu också. Antar jag.

helghelvete

Fredagen skulle bli lugn... och snål. För jag var trött och pank och ful... men så blev det inte. Ringde sång M och hon var och drack vin på Noels med ett par kompisar. Och jag ville inte hem och äta trist fredagmiddag själv. Så jag åkte dit. och det blev vin och mat och det kom mer folk och en jättesnygg och trevlig kompis till M som jag flirtade lite med. Han var dock lite i fullaste laget, men en godbit i övrigt.

Min jobbarkompis var full och ringde och kom dit med sin kompis också. Och vi hade så kul, sjöng med trubaduren och hade det toppen.

Men som alltid när jag har någon annan på kroken så vädrar MR c det på mils avstånd och sms ar att han vill gosa med mig.

Suck, och vad händer. Lotta släpper allt hon har för händer. Dessutom visar det sig att vi ovetande om varandra skall till samma ställe. Så han kommer dit. med ett gäng kompisar. Vi är jättefulla allihopa. Och han är snyggare än någonsin. Jag smälter totalt inför hans kramar och händer på min rygg.
De försöker para ihop honom med någon annan, men han är inte intresserad. Han vill gå hem med mig.
Min jobbarkompis får äntligen träffa honom och blir förtjust, men ger honom en avhyvling att han skall vara snäll mot mig. Han ser paff ut men tar det bra.

Vi har en fantastisk natt och morgon tillsammans, vi har roligt och skrattar och jag njuter av att vara med honom.

Men så kommer det igen, iskylan. Jag är totalt oförberedd. Det är jobbigt och jag inser att jag nog faktiskt inte orkar mer. Jag tar ned garden och så händer det här igen. jag går därifrån och visar med hela min utstrålning att jag är missnöjd.
Jag får inte vara med när han och hans kompisar och syster skall kolla på fotboll.

Jag är inte önskvärd. Det känns fördjävligt. Då inser jag igen att trots de senaste veckornas härliga tid med honom då jag tolkat hans ömhet och kontaktsökande som känslor för mig. Så är det inte så. Helt enkelt, det är inte så.

Det känns så hemskt. Jag har ju bett om att slippa, och så händer det i allafall. det är gräsligt.
Något i mig blir alldeles stumt och tomt. Han har inte kommit någon vart i sina känslor för mig. Trots att jag sett en förvandling som är enorm.

Nu känns det mycket värre än tidigare, när jag var förberedd.
jag kontaktar honom på msn. Han säger att jag betyder mycket för honom, att han verkligen tycker om att vara med mig. men mår för dåligt i sig själv för att träffa någon till 100 procent.
han vill inte ha någon annan, gör han klart för mig. men också att det kommer ta tid för honom att bli kär. I någon.... överhuvudtaget.

han vill inte att jag skall må dåligt och respekterar om jag inte vill ses något mer. Även om han är rädd för det så klart. jag mår ju inte bra direkt... men jag kan ju inte gå i det här konstiga förhållandet hur länge som helst heller.

Vi skall prata mer ikväll... jag bävar... denna gråa novembersöndag. Skall det bli slutet för min stora kärlek till den här omöjlige mannen. Kärleken finns väl alltid kvar, men kontakten kanske måste stängas av.

...return of bionda!

jösses
Nu var det längesedan jag skrev minsann. Stjäl till mig en stund på jobbet mitt i allt. Måste få lite andningspauser mellan alla utryckningar.. känner jag.
Vad har hänt egentligen.
Jag mår toppen igen. Åkte till London några dagar i kombination med en jobbresa och bara njöt av att flanera runt, sova, sitta och sola på parkbänkar och SHOPPA!! Vilken underbar shoppingstad... om man var rik vill säga. Jag handlar och njuter och fullkomligt av att sprida mina surt förvärvade slantar omkring mig. Mår toppen!

Precis när jag landat i London händer oväntat dock. Mr c ringer och undrar om jag kommit fram och hur jag har det. Han har panik över sin stressade situation och mår skit. SKit över han beter sig mot mig för att han mår skit, men det egentligen inte är någon ursäkt. Han undrar när jag kommer hem och vill att jag skyndar mig hem.

Jag blir alldeles perplex! För första gången erkänner han på något indirekt sätt att jag är viktig för honom. Jag blir otroligt snopen men otroligt glad.
VI har ett så bra samtal, ett sådant som vi har ibland. Ett sådant som gör att jag inser att han verkligen är den jag vill ha... det finns nog ingen jag träffat som jag kan känna så för faktiskt. Och trots all magknip han gett mig så är de stunderna de som gör att jag kan legitimera att jag faktiskt fortsätter träffa honom och.. känna det jag känner för honom.

Har en fanatsisk London vistelse och handlar snygga underkläder så det står härliga till.
Men det är faktiskt skönt att komma hem igen. Hem till Sverige. MIn kropp och själ har hämtat sig efter senaste tidens elände. Jag känner mig glad igen!

Mr c vill fika med mig för att höra hur jag haft det. Men vi bestämmer att vi ses på fredag istället.
Och vi har så mysigt!
Han är sitt bästa jag och även dagen efter då jag tidigare känt mig nervös för att han skall bli iskall och vilja ha iväg mig (vilket jag har förklarat för honom att jag känner, och inte tycker om) men nu håller han mig kvar så länge han bara kan trots mina försök att gå hem.

Han berättar att mina ord sitter som en tagg i honom, att jag tycker att han är trevligare mot mig när han har druckit än när han är nykter...
När jag tänker efter lite så förstår jag det. Jag skulle blivit helt knäckt. Men det är ju så, jag måste ju säga till när han beter sig konstigt. Vilket han håller med om.
Jag går därifrån glad och nöjd.
Hela veckan har varit bra faktiskt. Inte för vi hörts så mycket men ändå.. något har förändrats. Tack vare min obönhörliga ärlighet. Det har han lärt mig den gode Mr C. tack återigen.
Han kommer hem i helgen igen, men skall träffa kompisar på fredag. Jag blir sur och undrar när vi skall ses men orkar inte fråga. Egentligen är det inget att bli sur på men allt är ju rätt ömtåligt när det gäller honom så minsta lilla avvisande känns gräsligt.

Men mina känslor för honom har blossat upp igen efter denna helg. Den är den här Mr C jag föll för, det är den jag anat under ytan. Och det är den jag vill ha. Men kommer den Mr c hålla i sig?

söndag i tyresö

Fredagen blev hemma hos c med indiskt och vin. Vi orkade inte prata allvar utan bara ha trevligt. Och en massa sex. Jag var så otroligt knäckt efter en jobbvecka från helvetet och en förkylning som aldrig ville släppa och dessutom urinvägsinfektion.

Från att ha varit frisk som en nötkärna har den här hösten bara skrikit till mig att allt är fel. Och kroppen har uppenbarligen rätt. Jobbet kräver alldeles för mycket, jag har inte roligt där längre. Hisorien med C är som att stå och gallskrika i ett madrasserat rum. Han svarar inte.. men han beter sig åtminstone gulligt mot mig denna fredag. Och just nu är jag för trött och slut för att orka, han med. VI vet att vi borde prata ut, prata jobbiga saker, prata känslor. Men just nu vill jag bara vara i hans famn, känna hans lukt höra hans röst. Vara nära, sova nära. och han verkar känna samma sak. För vi är inte ifrån varandra många sekunder.

Men på morgonen skall han som vanligt iväg, göra grejor träffa syrran, träffa kompisar söndagen är uppbokad... jag orkar inte längre.

Han är väl rädd för att vara ensam säger min goda vän S. Och det slår mig att hon har rätt. Han behöver min närhet... ibland. Jag vill ha närhet jämnt. Det går inte ihop tyvärr. Allt blir plötsligt så klart.

Jag känner mig lättad när jag hör det. Jag får en förståelse för situationen. Men nåväl, C och jag har en av våra mysigaste kvällar och förmiddager någonsin. MItt skäll får äntligen utdelning. Han beter sig inte konstigt och avigt alls.

Jag tror att han på sitt aviga sätt försöker visa känslor och göra mig nöjd. Nåväl, jag går därifrån lättad glad och tillfreds. Orkar inte tänka på hur jag skall bete mig iframtiden. Kommer det någon goding så tar jag chansen. För det här är inte tillräckligt för mig.

Går och handlar lite saker till mitt lilla hem, blir kontstigt matt och trött. Får avboka partajkväll med tjejerna när jag inser att jag blir svettig och svag i knäna bara av att gå till tunnelbanan. FAAAAAAAAAAN, jag ville ut och ha kul!!

Men det är bara att resignera till fåtöljen, suck.

Mr skummo som jag träffade ute i somras ringer och frågar om jag vill med ut. Jag blir förbluffad eftersom det var i juni någongång... men intryck måste man väl ha gjort antar jag.
Datemannen hör av sig igen och tycker vi skall höras på söndag... jag vet inte vad jag skall säga till honom. Jag vill ju inte ha sex med honom... för det är ju inget bra.
Och hur säger man det på ett fint sätt.. "du är för dålig i sängen och har för liten snopp" det kan man inte säga på ett fint sätt. Så jag ger upp mentalt.

Nåväl, käre shiatuse M och jag bestämmmer att vi skall träffas och byta behandlingar på söndagen. Det är precis vad jag behöver. Söndagen blir trevlig och min kropp blir äntligen glad. Sedan passar jag på att hälsa på mina goa vänner som byggt hus i närheten och som jag inte hälsat på sedan de flyttadet. Skandal skandal.

Vi har en mysig kväll med mr snickare, M och p och katterna samt thaimat. Det är härligt att vara ute med mina goa vänner igen. Vill inte vara hemma sjuk mer.. bläääääääääh.

Jag är glad när jag kommer hem, första söndagkvällen på länge jag är glad och tillfreds. Skall nog inte vara hemma för mycket tydligen.

skall det aldrig vända?

Nu får det vara nog?
Nu har jag mått dåligt i en vecka och fick gå hem från jobbet idag igen vid 15 tiden. Jag orkar helt enkelt inte, alla river och sliter i mig och jag skall göra tusen saker. Men jag är trött och hängig och vill bara vara ifred. Jag går hem.
Säger att jag är hemma i morgon, vet inte om jag tänker jobba eller bara vara sjuk, hemma och slöa.. får se tänker vakna och se. Jag hatar mitt jobb just nu vill bara fly, men det har väl med att göra att jag inte har kontroll över någonting.

det blir bara mer och mer att göra.. och någon lönehöjning har jag inte sett röken av ännu. Det kanske blir lättare att motivera sig att jobba häcken av sig om man får mer betalt. jag vet inte... jag vill byta liv. Suck men det är väl att jag varit/är sjuk som är problemet, jag fixar helt enkelt inte att sitta hemma ensam för mycket.
har aldrig gjort. Vill träffa mina goa vänner och skratta och ha kul. Nu är det nog!

Sedan är jag besviken för att jag inte fick göra upp med MR c i helgen. Har så mycket beska saker att säga honom som aldrig fick komma ut.
Men i helgen hoppas jag att han skall få sig en rejäl dos sanningar. De kommer inte smaka gott i munnen på honom efter det.

men jag förhoppningsvis kommer må bättre... det kan ju knappast bli värre egentligen.

Nej ni, nu får jag ta och rycka upp mig. har bokat tid hos min favorit astrolog i morgon, behöver lite pepping och tips om hur jag skall lösa mitt liv. Hon brukar inte vara nådig direkt.

snytsöndag

jaha. Söndag
Totalt händelelös helg, om man inte tycker att snyta sig är kul iofs. Men det tycker inte jag. Kanske var det lugn jag behövde, men rastlösheten breder verkligen ut sig efter så många dagar i lugn och ro för mig. Men tänker ta den här dagen också till att kurera mig. Orkade storstäda lägenheten dock. det var ju bra. Men nu är energin slut. Nu har jag resignerat och börjat läsa böcker och se filmer för att slå ihjäl tiden tills jag repat mig. Nu kan det bara bli bättre :-)

Hoppas på att känna mig bättre när jag kommer ut bland folk igen, det här går ju inte an. Men det är väl nyttigt för mig att bli ankrad ibland så jag hinner ikapp mig själv. Inget jag skulle valt själv dock, trots att det är det jag råder mina patienter till... konstigt hur man fungerar. Men det är ju så mycket roligare att aktivera sig. Än att sitta ensam hemma och snyta sig... faktiskt.

Skall väl se till att träffa mr c för en uppgörelse i veckan. Är hur rädd som helst, men det är ju bara ett tecken på att det måste göras antagligen, så jag kan gå vidare i livet. Mår illa bara jag tänker på det... jag både vill och inte vill.

...helgjävel

Jaha, då har man släpat sig igenom en jobbvecka.. halvhängig och förkyld..
Så kommer den efterlängtade helgen. Fredagen var vikt till att C skall försöka få mig vänligt sinnad igen... (good luck dude).. genom att bjuda mig på middag och vin. Jag kände väl samma entusiasm som om jag skulle gå och dra bort en visdomstand eller liknande. Känner motvilja och olust... men jag vill ändå få det avklarat. Ett och ett halvt års relation klipper man ju inte bara utan diskussion... det kan jag ju hålla med om.

Han är rädd.... han verkar livrädd för att jag skall bryta... men jag säger bara att jag inte klarar av hans konstiga humör och att jag mår dåligt av det och frågar honom om jag kan slippa det om jag nu går med på att ses. Annars tar jag det helst på telefon... han vill inte. han vill ses... förmodligen för att få mig att ändra mig. Jag vet inte vad han skall göra för att jag skall lita på honom igen. Men det kan ju bli intressant.

Men vad fan tror människan, att jag bara skall komma tillbaka och ta nästa mentala knytnävsslag och så inte ens fundera på om det är bra för mig...gode tid. Nåväl, det skall bli skönt att få höra vad han har att säga på mina obehagliga frågor. Hade han inte brytt sig hade han ju knappast velat ses dock.

Men jag är förkyld, hostar, snorar, kroppen värker. jag kan inte träffa någon... förmodligen på hela helgen. Skulle suttit barnvakt åt en kollegas lille goseunge. vilket jag sett fram emot. Men måste ställa in. jag är så less. Känner mig ensam, trots att mina härliga kompisar hör av sig och bryr sig. Så vill jag träffa någon i helgen. Men kan ju inte utsätta någon för det här eländet.

Suck... sover dock bra och har en skön dag med en kort promenad och shopping. En kabinväska till Londonresan satt som en smäck. Nu lite god middag och ett glas vin för mig själv. Och lite choklad och vin. Och så tidigt i säng antar jag... kul lördag. Dock vill jag ju inte direkt må som förra helgen... så det är väl bra I guess...

Snörvel.

... hur fan blev det torsdag?

Jösses, livet springer på!
Snart helg igen? Tyckte inte det var länge sedan A och jag satt och söndagsfikade och kontemplerade över livet, män, och andra knasigheter. Och så nu är det helt plötsligt torsdag. Hur gick det till?

Jobbade hemifrån igår, känner mig helt ur slag. Mega mens och förkylning i kroppen. Men att vara sjuk blir så fruktansvärt jobbigt när man kommer tillbaka.. så eftersom jag kan jobba hemifrån rätt så bra så väljer jag att göra det. Slippa två timmar pendlande. Sedan är det ju rätt fräckt att smitta ned sina kollegor, om man inte måste.
Rätt skönt att sitta hemma, man får mycket gjort. Och man får vara ifred och tänka innan man gör något. Och så kan man ta en liten rast och lägga sig på sängen när man inte mår bra. För sitta framför datorn gör man ju i alla fall.

När min käre kollega O ringer och frågar om jag vill med på middag och landskamp i fotboll då några kunder gett återbud segrar dock äventyrslustan och mot bättre vetande följer jag med. Jag mår egentligen skit, men njuter av föreläsning av Tomas Ravelli och en stå upp komiker från Södertälje som är skitrolig.

Sedna är det ju inte varje dag det är landskamp... dock spelade Sverige som skit... tyvärr. Men roligt att förolämpa domaren.

Messade med C som också var där, vet att jag inte borde. Vet inte ännu om han är redo för att prata allvar om han eländiga beteende i morgon. Har inte fått svar. Men jag orkar inte bara släppa det utan vill göra klart för honom att han inte får mer chanser och vill gärna se hur han reagerar. Egentligen vill jag inte träffa honom heller men det är ju lika bra att göra det nu när jag är så förbannad så jag inte fegar ur.

Nåväl, planerar en Londonresa här i allahelgona helgen. Vet inte om jag får åka själv eller får med mig någon. Skall ändå på möte i England så jobbet betalar flyget. Så varför inte ta en minisemester i London?

Skönt att komma bort och ha något att se fram mot.
Usch hoppas min stackars kropp repar sig snart, så här vill jag inte må... snörvel.

...pärlor åt svin..

Har flera av mina kompisar tyckt att jag borde lyssna på... iofs en magnus uggla låt. Men texten passar på mig tydligen.. en tjej som träffar fel män som inte behandlar dem bra...hmmm
Jag uppskattar er kompisar som säger åt mig dessa sanningar som jag redan vet. Äntigen börjar det gå in faktiskt.

Helgen kändes som den var mycket efterlängtad. Efter en extremt stressig vecka ramlade jag hem för att ta emot min kära mor som ville hälsa på.

Vi somnade tidigt och gick på stan hela lördagen, jättemysigt.

Sedan hade vi bestämt utgång jag och A och M. A var bakis och fosterställning, men jag och M lyckades sluta upp på dubliner för att spana och prata.
Dock helt fel val om det gällde att få kontakt med någon, alla tittade på någon jäkla rugbymatch... suck.

Mr snickare som jag inte ens har kvar numret till hörde helt plötsligt av sig och ville mötas upp... visste inte ens vem det var när jag fick sms från honom. Med det är ju alltid kul, och vi brukar alltid ha trevligt. Men lite förbryllande var det not. Och Mr c så klart hörde också av sig. Då blev det lite jobbigt... att ha sms kontakt med två av de män som jag faktiskt varit intresserad av sedan jag blev singel... samtidigt. Fick mig ganska ur balans... sorry M.. jag var ett uselt sällskap helt enkelt.

Släpade med mig en något motsträvig M till scandic och träffade på en del överförfriskade människor, men de ville i alla fall prata med mig.

Mr c fick en avhyvling per sms nrä han återigen kom med sina jävla "du skulle varit här" och "klart att jag längtar efter dig"
Jag förklarade att det är ju inte så mycket värt när han bara säger det när han är minst 50 mil bort och när han är hemma vill han knappt ses... hahah,kan han gott ha.

Han bad om ursäkt... och utlovade en förklaring när han kom hem... på onsdag. FAAAAAAAN kan han inte flytta tillbaka... eller måste jag flytta?

Mr snickare med kompis kom till scandic och vi hade toppenroligt. M gick hem, hon är smart hon. Jag följde med grabbarna till Snaps.. till 3 och fick ung 100 öl för mycket. Men det var toppenkul.
Dock inte direkt flirtigt, men med honom har jag faktiskt gett upp hoppet..
Är väl inte så sugen på att dejta ännu en relationsfobiker...men om han ändrar sig, vem vet? Men jag orkar inte ta mer initativ på den fronten, har fått totalnobben förut och till slut ger man ju upp.
Vilket han kommenterade, "va har du inte kvar mitt nummer?" "gav du upp eller?".. öhhhhhhhh. När man får nobben 9 gånger av 10 ger även den mest envetne upp.. sa jag..

Det är väl inte så konstigt?

tisdag och hårdrock

Tja, vad skall man säga. C förnekar sig aldrig. Jag har som vanligt ingen aning om var jag har honom. Ena dagen jättegossig, nästa dag hör man knappt ett pip från honom. Trots att vi egentligen hade planer för lördagskvällen. Men då vill han hellre tvätta... själv!?
Jahapp, då har vi kommit för nära varandra igen då tänker jag. Jag kommer väl aldrig lita på den mannen. Det skall mycket till. På söndagen ringer han och säger att han är på väg till mig helt utan förvarning. Jag är dock inte hemma och han har inte tid att vänta tills jag är tillbaka.
Jag blir arg och less. Behöver lite kontinuitet i tillvaron känner jag.

Jag låter lika varm som flytande kväve i telefonen, det hör han garanterat.
Han ringer igen igår när jag är på väg till min käre vän M som vill ge mig en shiatsu behandling. Jag är inte speciellt mycket varmare i tonen då. Det har han fanimej inte förtjänat.

Dock har jag en underbar kväll med M, får en grundlig behandling och ger honom akupunktur som tack. Vi pratar livet och andlighet, och allt känns bra igen.
Åker hem till mig och sover som jag inte gjort på veckor. Som en sten.
Det är ljuvligt, vaknar i morse och allt känns bara som en ond dröm de senaste veckorna.
Är glad, solen skiner. Känner mig lugn, och nöjd. Vad har jag att vara arg på? Mitt huuvd var inget fel på, det värker inte alls så mycket.

Jag skall på bra konsert ikväll, dock med C men han skall inte få lyckas få mig så obalanserad igen. Sedan är han borta ett tag. Känns mest skönt.

Skall försöka gå ut och ha lite kul i helgen och få påhälsningar av min mor eventuellt.
Livet är inte så dumt, bara man får sova.

sex är bra mot stress

..torsdagen var gräslig.
Jag skulle på magnetröntgen för att se vad som orsaker huvudvärken, jobbade i och förs sig hemifrån av två skäl.
1: Jag ville kunna dricka öl och titta på paradise lost på debaser med mina goa kompisar och slippa noja för att inte orka upp i morgon.
2: Jag är så stressad att jag får panik av tanken att ha en massa telefonsamtal och frågor på jobbet. Ville ta det lugnt så det inte skulle kännas så jobbigt att föras in i ett trångt rör och bli fotad.

Men det var hemskt, hjärtat bultade när jag blev införd. I vanliga fall hade det nog gått bra, men det gick inte nu inte alls.
Fick be om lugnande.. det kändes alarmerande. Är inne i en dålig spiral.
Sov tre timmar mellan tors och fredagen. Tidigt på jobbet, massor med möten... men hade som tur var bokat tid hos en akupunktör efter jobbet. OCh kom till slut ner i varv, så otroligt skönt. Fick härlig middag hos A och tittade på Idol. Då började jag känna mig glad och lugn igen för första gången på nästan en vecka.
Att få skratta och slappna av och äta god mat, precis vad som jag behövde.
Kände redan vid halv tio att ögonlocken började hänga och ser fram mot att åka hem och parkera mig i sängen.

På vägen mot tunnelbanan har jag fått två SMS av C. Han saknar mig och undrar om jag inte kan träffas redan ikväll.
Jag blir kluven, jag är så pass ur balans att om han skulle bete sig konstigt så skulle jag nog börja störtböla.
Men så skönt det skulle vara att kramas och ha sex... vad är bättre för att slappna av än kroppskontakt.
Jag beslutar mig för att åka över, och han är så gossig och kärleksfull så jag har aldrig varit med om maken.
Själv är jag lite avtrubbad, jag vet inte... det var tre veckor sedan och jag tycker det är mysigt att vara med honom. Men pirret vill inte infinna sig. Men jag är väldigt trött.
Vi pratar och han säger att han längtat efter mig, sedan har vi sex. Och sedan mår jag toppen igen... sover hela natten.. med avbrott från att peta på C när han snarkar för mycket.
På morgonen är jag mig själv igen. Känner mig glad och lugn igen. Det är så skönt. Jobbet känns avlägset och allt är som det skall.
Jag vet inte om vi någonsin kommer bli ett par c och jag. Vi lär ju inte ses så mycket den närmaste tiden. Men trots allt känner jag mig glad och styrkt av hans värme. Känslor finns det, men räcker de? Räcker mina känslor för att överbrygga veckor av distans? Just nu vet jag inte faktiskt.

en helt vanlig dag...

En så vanlig månadag så jag blir knäpp.
Det vanliga tramset på jobbet, vädret är grått. Rapporter och annat ointressant skall dras och allt är bråttom bråttom.

Jag skriver ett svar på facebook till mr C, vet inte vad jag skall svara riktigt men jag ger väl ett rätt positivt svar ändå. Han försöker ju i alla fall... han har ju faktiskt uttryckt att han hoppas på att vi skall träffas mycket framöver och att han absolut kan tänka sig ett förhållande med mig, men han har svårt att släppa på sin osäkerhet.

Det är säkert sant, hans beteende beror väl på det. Jag tror faktiskt på honom när han säger att han inte vill såra mig och att han längtar efter mig. Men varför skall det vara så svårt? Varför skall just jag träffa den störste relationsfobikern av alla män?
Nåväl, jag lovar att vi skall se hur det känns när han kommer hem. Jag kan inte lova något säger jag. För det kan jag inte. Jag vet inte vad jag känner längre faktiskt.
Men jag saknar ju honom, men jag vet inte om det är för att mitt liv har varit totalt händelselöst när han varit borta. Jag har inte varit ute eller någonting. Inte haft lust eller ork att hitta på något.

Så här trist brukar inte mitt liv vara, men jag kanske behöver det slår det mig. Det är ur tristessen som idéerna kommer. Jag kanske hittar lösningen på min situation genom att ha det trist.

Nåväl, lite skoj hoppas jag ha den här veckan. Ett av mina gamla favoritband kommertill stan. Kanske lite öl och depprock kan få mig på bättre humör...

höstsöndag

... orkar inte gå ut igår
har inte varit ute på gud vet när, hade chansen i går kväll. ville verkligen ut och träffa roliga människor, men jag kom inte upp ur fåtöljen. ville bara sova och slöa.
Vara hemma, det gick inte helt enkelt. Gick och lade mig 22 i fredags och 22:30 i lördags.
Ändå när jag vaknar är jag helt slut, dränerad på energi helt enkelt
Jag förstår inte.
Solen skiner och jag bestämmer mig för att se på Rome äta frukost och gå på yoga.
går en promenad till gymmet och under träningen känner jag mig frusterad, arg irriterad, blä!
Precis det yoga är bra för, att lossa på känslor som sitter i kroppen.
Går hem äter, skall träna qigong, och börjar bara gråta. Hysteriskt. det är så skönt. Kroppen blir lugn.
Får msn från mr c, men hinner inte svara förrän han loggat av igen. Blir glad dock.

Han kanske verkligen längtar efter mig.

Badar, diskar tittar på mer rome, det är sex, våld och mord och vältränade män. Undrar om det var så på Romartiden? Här har jag klagat på huvudvärk och ett blåmärke på armen.. hmmm
Mr c msn ar mig igen och undrar vad jag gör. Men jag hinner inte svara den här gången heller... men blir glad igen :-)

vet inte vad jag känner efter så många veckor, men hans beteende nu gör mig glad. Vill gärna träffa honom nästa helg, om han nu kommer hem. men han sa det i alla fall.

Åker till min kära vän E som ger mig nålar och underbar middag. Hon har inte heller lätt med männen.. vi kan inte förstå varför det skall vara så krångligt. Tyvärr har jag ingen visdom att ge. Tycker nog att jag har en skruv lös när det gäller män.
har väl en del andra bra sidor men min relationsdel med män i hjärnan verkar vara ett måndagsexemplar. Nåväl, jag orkar inte bry mig just nu. Är bara glad att huvudvärken inte är så markant och att jag faktiskt både känner mig glad och pigg när jag går därifrån. Akupunktur är verkligen bra....nästan lika bra som en kär och nära vän som man kan prata om allt med.

helg igen

...den här veckan har varit veckan från helvetet tror jag
massor på jobbet, ingen energi, huvudet spränger.... jag ville bara rymma. Från farsen som är mitt liv. Upp på morgonen, stressa iväg på tunnelbanan, får i sig frukost, sedan ta hand om ringande telefoner, stressade projektledare. lösa allsköns problem i största allmänhet. Onsdagen var ett lågvattenmärke... jobbade hela dagen. Stressade iväg till kliniken någon timme tidigare.. för att ha två massage patienter för att gå hem, laga mat och sedan koppla upp mig och jobba igen.. till kl 23.

Helt sjukt, det gör jag aldrig om. Att vara ledig två timmar på en dag... gräsligt. Det sjuka är att när jag mailade om saker vid den tiden, fick jag svar av två av mina chefer... och att jag satt i telefon med en av projekledarna. Till kl 23...

OK det är bra löner på vårt jobb... nu ligger väl jag förhållandevist lågt eftersom jag är administratör... men ändå. varför jobbar man så jävla mycket. Är det coolt eller? vill de inte umgås med sin familj? jag som inte ens har någon familj vill hellre umgås med mig själv än att jobba på kvällarna det kan jag säga utan att ljuga.

är så trött på mitt jobb, eller så är det så att jag är trött i största allmänhet och jobbet kräver för mycket för min låga energinivå helt enkelt. vill bara rymma.

Mr c saknar mig skriver han i mail på facebook, där jag ser det som ett problem att vi inte ses så ser han det som att han han har insett att han längtar efter mig och vill ha mig nära. det behöver han tydligen åka 50 mil bort i tre veckor för att inse.
han smsar mig vid kl 22 i går kväll där jag känner mig trött och ensam på fredagkvällen, att han vill att jag skall veta att han tänker på mig mycket.
Jag blir perplex, men mycket mycket glad.
Vi msnar ikväll och han är hemma hos sin mamma, och skriver att han önskar att jag vore där. Och att han hoppas på många kvällar med mig framöver... självklart blir jag glad men jag litar inte på honom längre.
Vet inte hur det blir när han kommer hem igen och vi ses. Men hoppas så klart att vår långa separation skall få honom att inse saker.

Får sms från datemannen ikväll, jag stötte ihop med honom på stan i tisdags och berättade om min trötthet och huvudvärk. Han önskar att jag skall snart må bättre så vi kan ses snart igen...

Suck... säga vad man vill om männen som florerat i mitt liv på sistone men de är åtminstone envisa. På gott och ont.

Jag börjar ge upp alla strategier. Det verkar som om män bara blir mer enträgna när man försöker avvisa dem... och drar när man blir för intresserad. Trodde och hoppades på att det var en myt. Men det verkar inte så....

helg

Arbetsveckan var grym, när fredagen kom hade jag planerat in ett frisörsbesök för att komma därifrån och bli ompysslad. Och blond så klart.

Det var ljuvligt, och håret glänser blondare än på länge. Och huvudet värker inte idag, någon lätt trötthet bara men en 12 timmars sömn och lugn och ro hemma verkar hjälpa.

Dessutom har jag muckat av mig en del av min frustration över mr c per msn på vägen hem från göteborg.
Tyckte att vi skulle avbryta det här semidejtnade som vi höll på med. Han kan ju inte erkänna att vi träffades knappt. Blev stressad när hans kollega kommit på via Facebook att det var jag som var hans mystiska damsällskap.

Jag tyckte det var onödigt att hålla det hemligt, men han ville inte att det skulle komma ut bland hans kompisar innan vi "visste" mer om vårt förhållande. Ville inte ha frågor. BAH sa jag. Det är väl tramsigt.

Sedan sa jag som det var, att han inte kan åka hem i upp till fyra veckor till sin hemstad och tro att jag väntar som en liten hund. Hur kan han tro att vi skall få till ett förhållande när han inte prioriterar att träffas? Bara åker iväg på jobb?

Jag är LESS! Jag vill träffa en drömprins som inte är så tramsig och bara bli ivägsvept på en vit springare.
Men han blev alldeles överraskad, och tyckte att det var väl klart att vi skulle ses och höras framöver.. jag tycker inte det är klart alls. Varför?

Jag får finna mig i att han är kär i mig när han är full.. men inte speciellt förälskad som nykter och jag yttrade mig om att jag inte tyckte det var så mycket att bygga på. Men han menade att om han kände så när han druckit så finns det ju någonstans de känslorna.

Men var? Och framför allt kommer de bli starkare av att han jobbar på annan ort och gör andra saker? Han är ju så irrelevant så jag får mjäll!

Jag var inte snäll, han försökte få mig på bättre humör med allt möjligt. Men jag var inte nådig. Men jag är arg. Han är ju så knäpp. Men verkar inte minnas det han vräker ur sig för när jag nämner det så är han frågande... men förstår att jag blir upprörd och vill dra mig ur.
Men han vill tydligen fortsätta denna märkliga historia, för han blir lycklig av mig.
Blir jag lycklig av honom? Nej, eller jo.. om jag får vara med honom ja. Men det här tramsadet gör ju ingen människa glad.

Får ett sms från datemannen, trots att jag avpolleterat honom. Han tyckte det var så mysigt sist och ville ses igen. Trots att jag sagt att jag träffar en annan nu.

Men jag vill inte. Det är för dåligt sex och för ljummet. Men han är ju ihärdig i alla fall, det skall man inte ta ifrån honom.

Nej denna kväll blir jag ensam hemma igen. Men min kropp känner sig matt och trött, och mitt sinne också. Jag behöver vara ensam och ta igen mig. Inga män skall få ta mer energi av mig nu. Håll er borta!

mr doctor

Jaha, Jag gjorde det till slut
Gick till en vanlig doktor. På företagssjukvården vill säga, privat via jobbet.

Så annorlunda. De var trevliga, avspända tog mig på största allvar med min huvudvärk. Tog alla möjliga prover, ville skicka mig på magnetröntgen!! Det tror jag inte man gör i första taget om jag kommit till en vanlig vårdcentral.

Min gissning om blodvärden trodde han var rimlig, men annars var han ganska frågande. Allting var bra, nacken var rörlig ryggen mjuk. Ögon och öron ok samt blodtryck och reflexer.

Men huvudet, det envisas med att vilja sprängas.

Stannade hemma från jobbet idag, att sitta framför en dator med en massa stressande mail och ringande telefonen och massor massor beslut att ta det kändes väldigt lite lockande. Jag låg kvar i sängen.

Men vila hjälpte inte, qigong hjälpte ett tag, akupunktur hjälpte en stund.
Till slut gav jag med mig. Smärtan verkar ju inte vilja ge sig så jag gav mig iväg till apoteket för att köpa värktabletter. har inte inmundigat någon sådan på ca 4 år. Men nu gav jag upp.

Innan det avnjöt jag en god lunch på ett fik och en cappuccino och kom i samspråk med en kvinna som gärna ville gå i akupunktur hos mig! Tänk om denna sjukdag genererat en patient till för mig. vore något. hon var trevlig, kul att börja prata med okända människor så där. i stockholm :-)

Så var det dags. Köpte mina värktabletter men inte hjälpte de det minsta lilla. Vad gör jag nu tro?

Suck, chattade med mr c och han var trött och låg och halv deppig. liksom de flesta verkar vara i bekantskapskretsen. Antingen stressade halvt till döds eller lessa.
Hösten gör sitt intåg antar jag.

Tja, i morgon flyger jag på möten med jobbet så någon mer sjukdag blir det inte. Bara att bita ihop.
Men kul att komma iväg från vardagen lite grann. och vila verkar ju inte hjälpa i allafall :-(

Nåväl, det är "one of those days" helt enkelt. En sådan dag man bör lägga till handlingarna så snart man kan. en sådan dag som man vet existerar men som inte är så minnesvärd. Som man är ganska glad över när man lägger sig på huvudkudden och vet att den är slut :-)

något fattas mig men vad är det

.. mår konstigt, trött ont i huvudet. Får konstiga humörsvängningar, känner mig allänt olycklig och ur slag.

Inget fungerar som brukar få mig på bättre humör, nålar, yoga, kompisar... jag mår fortfarande konstigt.

Vad är fel? Kroppsligt? Jobbet? relationen med c? Vad är det jag inte mår bra av? Ätit eller sovit konstigt? Stressat?

JAG VET INTE! Jag brukar ha koll på vad det är men inte.
Mr c är trevlig mot mig och vill gärna träffas. Så där är det inte värre än vanligt.
mr latino som jag träffade en gång i somras för himlastormande sex var villig att komma över igårkväll, men mitt huvud och kropp skrek bara neeeeej.
Orkar inte!

dels känner jag att det skulle vara konstigt att ha sex med någonannan än mr c just nu. Om jag inte skulle vara genuint intresserad av något mer.
Men sedan känner jag bara att jag måste lägga mig.
var på gondolen en stund för att fira en kompis, bjöd henne på ett glas champange och tog ett jag också. Minglade och hade trevligt.
sedan sa mitt huvud bara ifrån. Bara att åka hem.
chattade lite med mr c och mr latino. Samtidigt.. mr c hade nog velat träffats men skickade iväg förfrågan lite för sent..hehe kändes lite bra.
Mr Latino hade gärna satt sig i en taxi och kommit över.
Kändes lite kul även om jag inte för mitt liv kunde uppbringa energin till det.

Vaknar nu på morgonen och känner mig fortfarande konstig och trött och kroppen känns tung. Jag som brukar vara full av energi.
Vad är det här?

Går till en läkare i morgon kväll, det skall mycket till att jag gör det men måste få någon rätsida på detta.
Känner mig lägre än Glocalnet :-(

Nu chattar jag med Mr c igen, han är ett stående inslag i mitt liv. På gott och ont.
Men en tråkig och trist söndag som det här skulle det inte vara fel att krypa upp i soffan med honom och se någon usel film. Som så många gånger förr...

a walk in memory lane

Facebook!
Först förstod jag ingenting, helt plötslig dråsar det in folk jag känner/har känt som skickar allt möjligt. Jag begriper ingenting och blir stressad. Men oj så kul det är att titta på folks bilder och kompisar.

Sedan gör jag det man inte skall göra... letar efter gamla ex och gamla flammor. Och hittar två av de som krossat mitt hjärta rejält och lägger så klart till dem till vännner och börja maila med dem. Det är kul, lite upphetsande men oroande. Jag får lite ont i hjärttrakten, men adrenalinet rusar till.

Känns så konstigt att se deras namn och bild och att de är glada att höra från mig.

Varför gör jag det här? NÅgon typ av terapi? Han som krossade mitt hjärta mr Teater för ca 7 år sedan mailar med mig hela kvällen. Han är sig lik på många sätt, och bor i Malmö och går teaterhögskolan men skall snart flytta hem till Stockholm igen.

JAG VILL INTE VETA!? Tänk om jag i något svagt ögonblick går och fikar med honom, jag har definitivt inte kommit över honom helt inser jag.

Sedan mannen som krossade mitt hjärta direkt efter mr Teater hittar jag också, han är iofs gift och bor i Oslo (hans fru var inge snygg, ja jag är en ond människa, hon är säkert en fantastisk person).
Han är sig lik på bilderna. Vi mailar lite ocksål.
Känns också lite märkligt. Att kunna gå in i folks liv och leverne så här.

När mr C skriver något och dessutom msn ar med mig hela kvällen känns det nästan som han är en trygg tröst. Han är här och nu i alla fall. Bollar med mitt hjärta gör han men slänger åtminstone inte bort mig som en påse sopor som de andra männen gjorde (kändes det som så klart, så var det ju inte egentligen)

Han må ha sina sidor men han finns ju åtminstone kvar...
Han önskar mig godnatt per msn, känns faktiskt lite tryggt.

urk

var trött men glad i morse när jag tog mig till jobbet. men väl där hopade sig krav, stress, interna auditar, en massa massa måsten. Helt plötsligt kände jag mig bara otillräcklig. Papper i drivor som jag inte hunnit med. Telefon och mail bara rasar in. Det är väl egentligen inte värre än vanligt men jag känner mig bara less helt plötsligt. På alla höga krav.

Min duktighetsiver kväver mig nästan. Vill bara rymma. Beslutar mig för att vara duktig och jobba över, men då kommer den... igen..

huvudvärken. Som en blytung hjälm över huvudet, och då kan jag lätt fatta beslutet att gå hem i stället.

Kan den bero på stress? Dålig sömn, vad fan är det? Den kan försvinna tillfälligt men sedan kommer den igen. Den ändrar karaktär, men den är där mer eller mindre hela tiden.

Skall jag gå till en doktor? NEJ! Inga värktabletter vill jag ha. Jag vill veta vad den vill mig? Är det ett tecken på något? Försöker känna efter men är inte mer stressad än förut, sover bättre än jag gjort på bra länge. Äter väl rätt bra, försöker ta det lugnt. Tränar regelbundet.

Jag har lust att ta tag i huvudvärken i nackskinnet och fråga vad den vill. Men den är tyst... och håller greppet.

Har en skön hemmakväll med en cosmopolitan, rätt kul tidning för en som inte hänger med i mode, smink, kändisar etc. Kul med alla peppningsreportage för tjejer dock, de skall de ha all eloge för och frispråkiga sex reportage inte att förglömma.

Dricker te, känner mig tom i huvudet. Men lite olustig. Jobbet har krypit sig in i mitt vardagssinne, det är jag inte van vid. Du har inget här att göra, stick!!

fotboll och rock...

vaknade utvilad och glad på lördagen. gjorde den eländiga bokföringen, yogade och träffade E. Den härliga vännen som gav mig en akupunkturbehandling mot huvudvärken. Det var så skönt!
Jag börjar bli allvarligt orolig över den, hållit i sig i över en vecka. NÅväl. den släppte och jag föll ned på sängen i koma.

vaknade upp och loggade på. Mr c frågar mig om jag vill med och kolla på Sverige danmark... så klart!
vi har det toppentrevligt, han och hans kompis och jag. Avspänt, vi skrattar. dricker öl och äter. och förundras över denna mystiska match.

C och jag går på rockklubb, lyssnar på musik som vi båda älskar, dricker några öl till. Han är glad och säger hur mycket han uppskattar mig och mina ganska raka kommentarer om hans sätt att vara och leva.

Han kramar och pussar mig offentligt, drar mig intills sig när vi pratar med en kul hårdrockar snubbe. Vi skojar om att vi höjer medelåldern med minst tio år på stället. Vilket nog är sant...

det känns så härligt. Han kramar mig och mumlar något om att när han kramar mig blir han alldeles lugn. Jag känner mig varm inombords.

Vi åker hem till honom, och har sex hela natten! han är så kärleksfull. Borta är den trötte grinige C jag träffade förra söndagen.

Söndagen tillbringas i soffan, nära varandra. Vi skrattar åt typerna i Idol.

Jag åker hem för jag är trött och vill ha några timmar för mig själv hemma. Men idag känns det inte som han riktigt vill släppa iväg mig.
Tänk så annorlunda det är en vecka senare. Han hade till och med sagt nej till att hjälpa sin syster för att han ville umgås med mig säger han.

Vågar jag börja ta ned garden...? Vis av skadan sedan tidigare försöker jag att inte bli för förtjust. Vem vet vad som händer nästa vecka? a
Den som lever får se.

fredag fredag

Hade en toppen torsdag!
Mådde skit på jobbet, huvudet sprängde. Men det var födelsedagsfest och sedan utgång så jag tog mig samman och gick på yoga och såg till att få i mig mat och vin. Vips var huvudvärken borta.
Och vips blev humöret bättre då många härliga kompisar slöt upp.
Sedan iväg på rockfest! Åååååååååååh så kul, bra band, underbar musik. Härliga roliga kompisar. Mellanöl, många skratt och glädjeutbrott när de spelade någon av mina favoritlåtar.

smörade lite för några i ett av mina favoritband... men vad fasen... de är ju bra då får man ju lov att säga det eller?

Kom inte hem förrän 03.15 en torsdag, men jag var så glad och lycklig så det fick det vara värt. Är så lycklig över mina underbara kompisar, som får mig att skratta så jag kiknar, det är kärlek, på riktigt!!!!

Listig som jag är, även fast jag är väldigt blond så kan jag få till det ibland, bokade ett möte med en ev leverantör kl 9 i dag... det fina i kråksången är att jag bor 100 meter därifrån. Så jag kunde sova till halv nio...och fick kaffe och fralla av dem dessutom. Så jag mådde rätt fint ändå, och var så glad efter en kul kväll så jag jobbade som en liten iller för att komma ikapp. men mår så bra! Trots tre glas vin och hrmf några mellanöl till säkert halv tre..

På jobbet fanns det gratis mat för den bakfyllehungrige lilla synderskan. Så gott.

Får samtal från kära izis som vill ta en fredagsfika, vilket är precis perfekt trevligt en sådan här fredag. Mr c ringer och pratar en lång stund om ditt och datt, hans röst låter varm. Som om han faktiskt saknat mig.

Har en mysig fika med isiz och pratar om ditt och datt, och livet och hur vi fungerar. vi kommer väl fram till att vi i livet konfronteras med det som vi inte riktigt tagit tu med. Tills vi löser det... intressant.

Och det är ju konflikträdlsan som jag har sådana problem med. Måste lära mig att säga ifrån och bli arg, även på de jag tycker om. just för att jag tycker om dem, de förtjänar att få veta vad jag känner. Det är ju den yttersta ynnesten, men jag tror att om jag ryter ifrån så blir jag lämnad. Bättre att lisma och jamsa med och vara tyst... blääääääääh så trött jag bli rpå mig själv. det är ju precis det här som Mr c håller på och lär mig.
stå upp för dig själv, din mesiga människa. jag kan avsky honom för det. Men samtidigt är jag tacksam för att han faktiskt fått mig att se sanningar om mig och mitt liv som jag gärna blundar för.

Nu ringer mr c mig från videokonferensen, msnar och säger att han gärna kommit över om han inte skulle åkt till sin syster, men undrar om jag vill med på fotbollen i morgon.
Han verkar sakna mig... eller så såg han min smärta i söndags och insåg att jag är precis lika känslig som han själv är. vi är inte så olika han och jag, vi döljer vår känslighet olika bara. han genom sitt avståndstagande, och jag med min lättsamhet och mesighet.

Nåväl, jag blir glad och varm inombords.

onsdag med klienter

Tungt att komma upp i morse var det!!
Min yoga ambition sket sig totalt, jag kom bara inte upp. Men skönt att sova var det helt klart.
På jobbet en rolig dag, kände viktig, i händelernas centrum. Helt enkelt var det kul saker som hände.
Rusade sedan tidigare från jobbet (burr borde jobba i kapp mer) till kliniken. och möttes av glada miner. En klient fick till och med sin pojkvän att boka tid, det kändes så otroligt värmande.
Att känna sig behövd, det är min svaga punkt. Då mår jag så bra. Att jag kan finnas till och hjälpa, då är jag i mitt esse.
Jag verkar få energi av att ge energi på något sätt. Åtminstone om de jag hjälper visar någon typ av tacksamhet. Men det är väl farligt också, att ge för mycket. Men just nu känner jag mig bara nöjd och glad och avslappnad. Är bara här och nu och mycket mycket nöjd med mitt liv.

plötsligt bara vet man..

Var ute och åt middag med mina kollegor på kliniken jag hyr in mig på. de är underbara
En är healer och grymt medial. Hon säger att man hela tiden får tecken när man är inne på rätt spår i livet. Frågar man så får man svar. Hon säger att när man träffar den man skall leva sitt liv med så bara vet man, det har inget med förälskelse att göra man bara vet. På samma sätt som när man väljer sitt rätta hem eller sitt rätta jobb. Och jag har hört massor av icke mediala personer säga det om sin blivande fru/man. Att man bara visste....

Problemet är att jag kände så för Mr C! Redan första men speciellt andra gången vi träffades. Men det verkar ju inte speciellt rätt speciellt ofta... han är ju så kluven så kluven.

Jag som trodde min intuition var osviklig... var är du när man mest behöver dig!!!???

Varför funkar inte min intuition på män för!? Just tell me!!

Dock en helt underbar kväll med många glada skratt. De har gjort mycket kul de här damerna jag jobbar med. Och har en enorm människokännedom. Jag är glad när jag vandrar hem över östermalm.

skallebank

Vaknade på måndagen med huvudvärk, det brukar jag aldrig ha. Hela dagen gick som ett töcken, men så skönt att kännna att jag hade en helt obokad måndagkväll.
SÅ jag gled ned i ett bad och kände spänningarna lätta, men denna huvudvärk börjar gå mig på nerverna.
Vet inte hur jag skall bete mig. Lägger mig på sängen, sätter massor av akupunkturnålar mot huvudvärk, det lättar efter en stund men jag kan bara ligga och inte röra huvudet knappt. Så gräsligt. Har annars nästan aldrig huvudvärk om jag inte är sjuk eller bakis.

Känner mig helt plötsligt skör och tårarna börjar rinna. Saknar helt plötsligt mitt ex för första gången sedan vår split för över ett år sedan. Inte vårt förhållande men tryggheten att bo med någon, som kan vara runt omkring när man är dålig.

Bara prata med en och pyssla om en. Men där finns ju ingen. Det känns tomt på något sätt. Men samtidigt är det ju skönt att vara ensam när man knappt är talbar.

Då får jag ett sms från Mr C, jag blir mycket förvånad. Han skriver att han skall på middag med det projekt han jobbar på, är utomlands men att han är trött och bara vill sova. Samt att han hoppas det är bra med mig. Ganska banalt, men otroligt ovanligt för att vara han, han brukar aldrig höra av sig om han inte vill något.

Jag inser att han förstått att han inte var så kul på söndagskvällen och att han nog sårade mig. Annars skulle han aldrig hört av sig.

Alltid något. Jag beklagade min nöd och han visade sitt deltagande, men att han ju tyvärr inte kunde pyssla om mig.

Plötsligt känns det bättre faktiskt. Sedan ringer en annan kompis som jag inte pratat med på länge och en till som får mig att skratta så jag kiknar, hon är vansinningt uppretad på sitt X och planerar att berätta för sitt hans nya flickvän att han är dålig på att torka sig efter sina toabesök vilket ofelbart skapar bromsspår i kallingarna vilket inte är så kul att tvätta sedan.

Huvudvärken finns kvar men är inte så betungande längre.

Känner mig plötsligt inte alls ensam.

söndag med c

... får ett sms när jag är och provar kläder från mr c
han är trött och bakis och vill bli ompysslad
jag får oro i kroppen. Jag känner mig lite låg och skör idag,skall jag verkligen träffa honom? mne jag är otroligt utsvulten på kroppskontakt känner jag. Vill kramas!!
Så jag åker dit och vi har det rätt mysigt, men jag är kramsugen och han är grymt trött och skall resa iväg med jobbet och är nojig över det. Så jag märker att han vill att jag går...
det knyter sig i magen på mig. Han menar inget illa, men jag känner själv att jag är överflödig. han har en jobbig jobbvecka och börjar prata om nästa helg.. som att han ursäktar sig. Då tänker jag tanken.. vill jag verkligen träffa dig nästa helg?

Jag börjar tänka på mr musik som jag inte känner, men som verkar så varm, spontan och rolig. Som är omtyckt av alla som känner honom.
Skulle han göra så mot mig om jag var hos honom och han var trött och bakis?

Skulle han få mig att känna mig obekväm. Mr C är inte otrevlig, men han gav inte så mycket ömhet tillbaka idag. Och det var första gången på en vecka vi sågs. När vi ses så lite, så blir en sådan här kväll lite väl ödestiger.
Varför vill han träffas om han är så trött? Saknar han mig eller kände han sig bara ensam?
Hade vi inte setts nu så hade det ju gått två veckor iofs, så det var ju alltid något.
Jag känner mig ju inte direkt gladare när jag kommer hem.
det var mysigt att kramas och prata, men känner mig inte som att jag har en självklar plats i hans liv direkt. han har så mycket att han inte orkar ge mig det jag vill ha.
Finns det någon därute som kan och vill det? Som jag dessutom känner mig dragen till?

lördagkväll i frihet

efter en skön myskväll med mig själv och en underbar solig lördag med shopping och sol i en park så ställdes jag inför frågan.. vad skall man nu göra med denna lördag kväll
hade ju ett svagt hopp om att gå ut och festa och flirta nu när mr c var på behörigt avstånd. kanske möta upp mr musik någonstans, han har lämnat ett intryck på mig vill jag lova.

Men det var bsolut INGEN som ville gå ut. Inte en enda inte ens de säkra korten hade någon vilja att ta sig utanför tröskeln. Jaha, jag segade ihop, tittade till och med på tv. Tänkte jaha, jo det var ju inte igår som jag var hemma både en fredag och lördag. Men då vid nio kommer ett sms från e, som också var lite rastlös.

Skönt! Vi möts upp för några öl på söder och pratar om singellivet. Om spänningen om bra sex om spännande möten. Så mycket man har ändrat sig från den tiden man var i ett långt förhållande och anpassade sig. Omedvetet struntade man i att vara för snygg, för att det inte skulle bli tjafs. Nu kan man ha kort kjol, urringat. Sträcka på sig, inget tjafs. Man kan ta för sig, känna sig sexig.

Gäller att inte noja för någon man bara, och både jag och e enades om att så länge man inte gör det är det frid och fröjd. Bara att både hon och jag kämpar mot det. båda åtrår dominanta, män som styr och ställer med oss. Ovan situation. Men lite upphetsande också.

Suck, jag sms ar mr c om hur han har det. Han ville ju inte åka bort i helgen. Men han svarar att han faktiskt har riktigt kul. Så bra då... känns lite tomt att han inte överröser mig med sms när han är packad.

Han finns kvar där i mina tankar... igen. Och ingen mr musik träffar jag heller. Det verkar som ödet spelar mig i armarna på mr c åter igen.

När jag vaknar idag, känner jag mig rastlös och orolig, ont ihuvudet, fast på tre mellanöl tror jag inte det är bakfylla.

har jag helt enkelt tagit det för lugnt, jag saknar något. vad är det här.
Nåväl lite secondhandshopping med Izis kan nog stilla det. Vad är bättre än att hitta roliga kläder med en god vänninna. Sex and the city livet föresvävar mig igen...

fredag kväll i lugn kontemplation

Efter en oplanerad utgång i går som var mycket trevlig men kändes något i mössan idag och en extremt intensiv jobbdag känns det så rätt att bara yoga och åka hem.

Laga mat, lyssna på musik, faktiskt sätta på tv:n. Men den fick ju inte mitt fulla intresse som vanligt, efter allt tv tittande med mr c så känns det som jag fått mitt tv behov stillat för en lång tid framåt.

TÄnder ljus, och bara är. Så skönt, kanske blir det utgång med gänget och ev träffa mr musik igen, vem vet? Det känns lite spännande men inte nödvändigt. MR c är borta hela helgen så han kommer jag inte se röken av på minst en vecka. Men min upprördhet är borta. Han ville inte åka skrev han på msn i morse, han ville hellre vara hemma och ta det lugnt, ville inte festa.

Funderade på att försöka dra ned på jobbet också, han har det inte helt lätt. jag vet ju att han inte strular med mig för att vara elak. Han vet helt enkelt inte bättre. Men vetskapen om att han föredragit en lugn helg känns lite som balsam för mig.

och jag får ju fritt spelrum för mina funderingar och vara själv. Och kanske gå ut och flirta med andra män om andan faller på. eller inte om jag inte vill det. Efter de senaste veckorna måste jag nog hämta andan efter allt som hänt och händer i mitt känsloliv.
Och en spraydate människa jag chattat med vill åka inlines med mig dessutom.. i helgen. Hmmm, undrar om jag kanske bör dämpa mig lite :-) Men äsch, det är väl bara köra. det är ju ganska ovanligt att man blir intresserad av någon faktiskt.

Nåväl, jag njuter av att vara ensam med mig själv. Utan att behöva säga något till någon.

raketvecka

Snart klarat av en arbetsvecka, och jag är helt slut. men glad. Det har varit mycket att göra, det har krävts massor av mig, och jag tycker att det är rätt kul!
Jag får verkligen anstränga mig. Använda toppen av mitt kunnande och förmåga och det roligt.

Ny patient igår också, som det skall bli spännande att behandla. Så nu får jag fler och fler fullbetalande patienter, snart kanske min firma börjar generera pengar.

Somnade i går kväll som en stock efter mina analyser av datingläget med C och en inlines tur. Var så trött så trött, kontemplerade en stund med min vän A, och hon vet varken ut eller in, men tycker nog att jag skall satsa på mr musik istället om han verkar trevlig.

VI får se... men vem vet.

Vaknade av ett sms från datemannen
Han tyckte det var mysigt sist och ville ses igen. Men nu kände jag att det var dags att avsluta. Så jag skrev att jag datade en kille nu. Det är ju dock sant... hade han varit en hit i sänghalmen så hade jag väl kunnat hålla honom på halster lite till. Men vill inte ha fler sms med förslag som jag känner mig kluven till.

Jag har dåligt samvete för att han verkar gilla att umgås med mig och jag känner mest, jaha det var ju trevligt.

Och vill inte ha mer sex med honom, det gav mig knappt någonting förutom ruelse.

Nåväl, ser fram mot en helg som är helt öppen för allt möjligt. Vad skall jag göra?

trohet eller inte trohet det är frågan

Idag verkar det som själva fan flög i mig. Veckan efter mens blir jag nästan alltid som förbytt, sexsugen med andra ord. Och nu satte behovet in, på jobbet av alla ställen!!
Men vad har man en pseudopojkvän/KK/älskare/kompis/date eller fasen vi nu är till? Jo för att få sex så klart tycker jag i alla fall. Om jag nu inte kan få hans hjärta att klappa så kan jag ju få fart på något annat ialla fall utan problem....

Nåväl, jag skickar iväg ett skamligt förslag till honom på jobbet. Men han har inte tid... inte förrän nästa helg!! Jag blir tokig av frustration och han föreslår att jag skall hitta några andra sätt att njuta på. Då blir jag lömsk och tänker att det här är ju ett bra tillfälle att ta reda på var vi står egentligen. Så jag missförstår med flit och frågar "vad, menar du med någon annan än dig eller?"

För nu är ju svaret rätt avgörande, hur tacklar han den här frågan, vill han ha trohet eller inte. Jag vet ju hur jag skulle reagera om han var med en annan.

DÅ skulle jag bli skogstokig, vilket han vet. Men jag är ju den som känner mest...

Men han svarar tja, rätt bra tror jag
"helst inte, kan dock inte hindra dig, menade mest att du skulle ta saken i egna händer"

Hmmm, ja han har ju rätt. Man kan ju inte kräva trohet under dating fasen, innan man vet. Jag gör det av honom, men själv eftersom jag är den mest känslomässigt involverade parten borde ju ha laglig rätt att vara med andra. eller hur? Det kan ju inte skada. Jag skulle ju vara trogen som en hund om vi var tillsammans.
Men är vi inte det, så sorry for you MR c.

Så skulle det ske något i helgen så har jag ju fått ett halvt samtycke, men han skulle inte vara oberörd. Alltid något.. hehe

Mitt onda (läs ständigt krossade) hjärta ler.

på konsert

med chris cornell
Gode tid vilken härlig konsert!! Jag var helt i extas! Det är en man som kan sjunga ser bra ut och vet om det. men åååååhhhhhhhhhh så sexig.

Har fortfarande tankar på mr musik från i lördags... han är fin.

träffade mr c med jobbarkompisar, kompisar och syster en snabbis. men kände mig rätt utanför. Kände mig spänd och konstig med hans syster som jag hört så mycket om. Hon som vet mer om hans känslor för mig än vad jag någonsin kommer att få. Det kändes som hon såg rakti igenom mig. Kvinnan som fått c att tja... inte vet jag... överväga ett förhållande i alla fall efter fem år...
men han är ju inte där ännu kunde jag ju se på hans kroppspråk. Blev så trött på att vår distans, det känns som vi max är kompisar. Inte ville han stå med oss på konserten heller tydligen, men jag kände att jag struntade i det. jag kanske skall vara det istället, kompis som ger opersonliga armhålekramar.

Tänk om mr musik är en sådan som skulle gå fram inför alla och krama om mig och hålla mig i handen på stan. Det vore ju något...annat än det här. Även om jag verkligen vill vara med mr c och vi har kul ihop, så känner jag bara att jag kommer igenom skalet på honom korta stunder. Är det värt allting? jag kanske bara skall strunta i alltihopa
Och träffa någon okomplicerad och varm....

frestelser

åhhh, min svaghet för musikkillar gjorde sig gällande igår. Var på releasefest och träffar denna otroligt trevliga söta långhåriga kille som jag är så förtjust i. Och efter några promille visade sig det vara ömsesdigt.

... han är så fin.. jag är så frestad... men jag åker hem ensam...
Jag är kluven
Dels vill jag inte förstöra något trevligt, det kan ju bli pinsamt om det händer något överilat, vi känner ju inte varandra alls och han och jag är så fulla så det liknar ingenting.

dels vet jag ju inte.. jag datar mr c nu officiellt. Hans känslor för mig är ju minst sagt oklara. Och jag har gjutit betong runt mitt hjärta för att inte bli sådär vansinnigt sårad igen. Och metoden jag använder är tydligen att uppmuntra andra män.. något knasig metod men den fungerar.

innerst inne hoppas jag ju på mr c någonstans så klart, men mr musik känns mer som en vanlig snäll kille. Som kanske inte skulle göra saker så vansinnigt svårt. Han verkar varm och otroligt rolig.

jag är grymt frestad skall jag säga.

Men det känns dock bra att ha rent samvete när mr c vill ha med mig på en heldagsutflykt och titta på film. Han ger det ju vår relation en chans, inte ens sex har vi. Vi bara umgås och har trevligt. han är glad och vi är avspända med varandra.

men vi är nog inte ihop... tror jag... hur fasen skall man bete sig? jag får väl fråga hur han ställer sig till relationen igen. Jag vill inte låta fina män gå mig förbi medan jag väntar på att han skall bestämma sig. Rätt var det är kan han ju bara säga "nej det går inte" och slänga mig på sophögen. Det stör mig att det är den som känner minst som har makten. Blääääh!

date i kräftans tecken

Jag handlar vin och bröd efter jobbet, nu skall jag och Mr C äta kräftor.
Jag hoppas på att han är på samma goda och gosiga humör som gårdagen.

Det är han! Han har tänt ljus i hela lägenheten, strålar som en sol när han ser mig. Vi dricker vin och pratar, vi pratar på ett sätt som jag alltid har sökt hos en partner. Vi pratar om hans mystiska sura och buttra dominerande beteende. Det som jag fullkomligt avskyr. Han ber mig säga ifrån mer.. jag vet att han har rätt. Han har egentligen inte rätt att bete sig så, men jag måste bli tydligare i mitt sätt och inte jamsa med.

Jag håller med. Jag vet bara inte hur jag skall bete mig när han är så där. När smärtan i mig är så stor att jag inte vet var jag skall ta vägen. Jag säger att jag blir rädd och osäker när han beter sig så. Varför gör man så mot någon man tycker om och respekterar.

Han säger att jag inte skall tillåta honom göra det. Han är inte medveten om det. Men han vet att jag känner det, när han svänger och blir så.

Jag känner värmen flöda emellan oss, vi skrattar. han berättar att han är med mig när folk ringer till honom. Jag är ingen hemlighet längre, även om vi inte vet hur det går för oss.

Efter samtalet i söndags så känner jag ändå att det här känns så mycket bättre. jag känner mig mycket tryggare med honom.
det känns faktiskt som en riktig date. Äntligen efter över ett år!

Datemannen sms ar när jag är hos C, mitt dåliga samvete sköjler över mig.

Men jag har ju berättat för honom att jag inte tror att det blir så mycket mer mellan mig och datemannen. men jag misstänker att han vill ha en repris....

Jag svarar artigt men inte på var jag är någonstans. Idag känns det som jag och Mr C datar exclusive äntligen... hoppas jag. Och jag vill verkligen inte ha någon annan som det känns nu. Kan jag slippa data någon annan nu snälla?

Inser att jag gjort det för att ha en livlina om mr c blir kluven och inte vill ha mig... igen. Men om han inte vill det efter detta så har vi ju faktiskt gett det en chans... då kanske jag äntligen kan släppa hoppet.

Men just nu vill jag inte ens tänka på det, nu vill jag bara känna att jag tillhör någon för en stund, tillhör den jag allra helst vill ha. mannen som får mig att smälta i kärlek och explodera i ilska samtidigt.

..en kväll med Mr c

... något skakig anländer jag till Mr C för att få hans stöd i inlines åkandets konster.

Vi har så roligt, han är en bra och tålmodig lärare. Något sträng men snäll. Jag trillar bara en gång, svetten lackar. jag svär inombords men vill lära mig.

Det slår mig, så kul vi kan ha. När vi koncentrerar på något annat än vårt mystiska förhållande. VI äter middag på restaurang, vi skrattar. Han är avspänd och glad, och säger att han tycker det är kul att jag är med.

Vi letar efter kräftor på ICA, han skrattar varmt åt min svettighet och utmattning efter inlinesturen. Det känns helt plötsligt så naturligt allting. Han är öm och gosig. Och han skojar med mig och han är inte alls uptight som han ofta är mot mig.

Vi planerar kräftinköp, vininköp precis som ett etablerat par.

Det känns så skönt, men märkligt. Vilket pseudopar vi är egentligen. Men det är så mycket skönare nu när vi bestämmer saker som inte bara inkluderar sex. Inte bara nattliga fylle sms... "VAKEN?"
Utan han faktiskt prioriterar att träffa mig. Alltid något. Kan ju inte tvinga fram några känslor hos honom som inte finns. Men jag blundar för det just nu, och bara njuter av att vara med honom.
OCh känna pirret han ger mig... som saknadas så förtvivlat med datemannen.

...kvällspromenad med datemannen

datemannen och jag har datat tja ung 10 gånger eller något.. men långa mellanrum.

Vi har promenerat, ätit middagar, druckit öl.. allt möjligt. och pratat och haft trevligt.

han ser bra ut, och är trevlig och lättpratad.

Vi har kul i hop och han har som sagt inget mean streak. Men tja...

Ikväll gav jag honom chansen, vi tog en lång promenad i en härlig augusti kväll. Pratade skrattade, det kändes fint.

Han bjöd hem sig själv till mig, men det kändes OK. vi drack öl på balkongen. Pratade och skrattade. en onsdagkväll.. sedan började han spänna blicken i mig... och lägga fram handen över bordet.
Tja det vet ju alla vad det betyder...
jag tänker, vad fasen det är ju framdukat, inget att vänta på. Och vi har sex. Och det är ju .... trevligt....

FAN!!
Varför varför varför kan inte det där pirret lägra sig över mig när det gäller honom.

Mr C sms ar att jag skall ta med mig inlines i morgon till jobbet så vi kan ut och åka i morgon kväll. genast sprider sig pirret genom kroppen och jag försöker dölja mitt leende för datemannen.

FAN igen

en underbar dag

sov som en prinsessa efter mina framsteg på inlines.. var helt slut kan man ju lugnt säga.

Upp 6 gick på första morgon yogan på hela sommaren... det var asjobbigt, armar och ben skakade men oj så skönt det var. Humöret skruvades upp till topp, och hela dagen idag har känts som en enda skrattmatch. Solen sken folk har varit trevliga, jobbet kändes lätt och livet har känts härligt.

Skulle egentligen gått en promenad med datemannen ikväll efter att ha behandlat en vän hemma hos mig. men var så trött och loj och ville bara vara hemma så jag bokade av... igen. Jag gör alltid så med honom stackarn... vet inte varför. han är trevlig, snäll, trygg, ser bra ut och allt. jag har till och med haft sex med honom vid ett tillfälle. Men jag vet inte, han är väl för tillgänglig kanske.

Han har inget mean streak, han skulle bli en mycket stabil och trevlig pojkvän som inte skulle såra mig för allt i världen.
Han lyssnar på bra musik, tränar har ett bra jobb som han trivs med. Gått på handels.... vad fan är det för fel!?

Men suget i maget hos mig saknas...

Nåväl jag bokar om honom till en promenad i morgon kväll. Kanske känns mer rätt då... eller!?


Just nu är jag bara trött och loj och vill sova och är lycklig!! Säkrare med inlines och yoga än sex för att få allt i ett tydligen. haha,

shoppa på blocket

Efter en tämligen lam men inte alls ångestladdad dag på jobbet fick jag åka med en kollega hem och äta middag med hans familj. Jag har varit barnvakt till deras son flera gånger så han blev glad att se mig.. Vad mysigt det var! Få lagade köttbullar med spaghetti och en underbar liten 3 åring som kryper upp i mitt knä och är så glad att se mig.

Barnsuget sköljer över mig... om de är så här gulliga, varför inte.

Det känns tungt ett tag, kanske mitt fria singelliv i stan inte är så lustfyllt ändå. Kanske det bara är en undanflykt för att jag aldrig klarat av att committa mig?

Men kvällen är så varm och vacker, efter att ha provat C:s inlines igår så blev jag sugen på att köpa egna. Han skickar mig en blocket länk och jag åker ju så klart dit för att titta. Och oj vad kul det var att shoppa loss, jag handlade inlines, alla tänkbara skydd, sprillans nya konståkningsskridskor och långskidpjäxor samt ett par carving slalomskidor.. för 800 kr.

...jag tycker det är så roligt med billiga och bra prylar!! Och tänker förnöjt att jag kan ju unna mig, jag har ju bara mig själv... och tycker det är skönt.. för vilken försörjande mor kan sprätta iväg de pengarna på roliga prylar till sig själv veckan före lön.

Hmmm

Nåväl, jag provar utanför min bostad, det är så kul! Så kul att lära sig något nytt. jag är helt i nuet, det måste jag vara för att inte stupa. Inga problem hinner i fatt mig mer än hur jag skall kunna bromsa och inte trilla.

jag är svettig glad och fri!!

en nätdejt som jag hittat genom sprayannonsen från helvetet (en fake annnons som går ut på att vi bara är intressrade av ...hmm sex och inget annat vilket fått en stor genomslagskraft). den här killen verkar mycket snäll och villig att agera stoppkloss till damen på sina inlines. Bra upplägg för en date, man måste ju ta i varandra om den ena är en klantskalle haha.

Tack C! Kanske inte effekten du hade tänkt... du hade nog tänkt jag bara skulle åka med dig. Men så blir det inte!

Promenad med mr c

Ja vad skall man säga
Så klart så är min spontana reaktion ÄNTLIGEN, när MR C tillslut ger ett livstecken ifrån sig.

han hade varit så bakfull att han inte kunnat röra sig igår.. därav tystnaden

Jag ringer honom och han blir glad

Vi bestämmer en långpromenad med fika och vi promenerar i timtals i solen, pratar strunt, tittar på knattar som spelar fotboll, dricker gott kaffe. Kort sagt har vi trevligt, jag känner mig avspänd och glad, vi skrattar. Vi skrattar åt hans mystiska sms. Han tycker att det var otroligt bra att jag inte släppte hem honom, han blev inte glad då men nu tyckte han att jag gjorde rätt.

Vi ser på film hemma hos honom, en film jag vill se, jag har kommenterat hans dominanta sätt, han verkar vilja göra allt för att uppföra sig annorlunda.

Vi skrattar, vi har sex men det är jag som tar initiativet. Inget tvång.

Vi pratar, i timmar... känslorna är för förvirrade just nu säger han. Han har inget att ge i ett förhållande, han har inte kontakt med sina känslor.


Jag säger som det är, att han är pålitlig som en arg indisk spottkobra, jag vet inte vad jag gör som stannar i den här konstiga relationen.

Jag är rädd för att bli sårad säger jag, men just nu känns det bra. Konstigt nog, vi har på något konstigt sätt en större närhet och bättre dialog än säkert många par har. just på grund av detta märkliga faktum, att vi är förvirrade båda två.

han menar att han inte kommer träffa någon annan, jag klargör att jag vill ju så klart göra det... han förstår, men så klart erkänner han ju att det inte är någon tilltalande tanke. men lovar att inte visa det för mig om han skulle känna sig sårad.

vi går upp och jag får prova hans inlines, det är jätteroligt. Vi skrattar och har det underbart tillsammmans.

Han frågar mig om relationen med honom är betungande... jag svarar ärligt... att ja det är den, men det är ju lika jobbigt att vara utan honom också.

Utan sådana här dagar. Jag förstår inte mig själv, hade ett upplägg som går ut på att sätta gränser vara hård, tydlig och rak... men när jag försöker svara så är det andra ord som kommer ur min mun.

De är lika förvirrade som hans...

Tycker jag att det här är OK? Vill jag ha en riktig pojkvän? Jag vet inte just nu. Just nu känns nuet perfekt. Trots att vi inte är ett par.

Russinen i kakan, jag åker hem till mig för att förbereda en jobbvecka och han sköter sitt. Ganska skönt...

livet är inte så tokigt... trots min galla jag spytt över denne man. Han är inte genomond trots allt. Men erkänner att han betett sig dåligt mot mig som ett sätt att hålla avstånd. Det känns skönt med upprättelse.

Hur kommer det här kännas i morgon? Smaka surt eller sött?

fan vet?

Natt på landet

Så snart jag kom ut på landet gick proppen ur mig.. tystanden. Och känslan av att inte kunna göra någonting, var bedövande skönt. Tryggheten och avskildheten i mitt föräldrahem sövde mig redan 21:30.

Skulle hälsa på min kompis som befann sig hos sin nyfunne pojkvän nära mina föräldrars hus, men orkade inte ta mig upp ur sängen...


Men vaknade av sms vid halv tolvtiden av Mr C. Han hade väl supit i timtals och kände sig ensam antagligen, för han skrev något om att alltid när han kände sig sårbar så tänker han på mig. Vackert men så klart gick allting ut på att han ville komma hem till mig för en rejäl sexnatt.

Jag berättade aldrig att jag inte var hemma utan hävdade att vi behöver prata först, inte bara ha sex när det passar honom. Jag känner mig ju så styrd av honom, på ett sätt jag inte tycker om. Han blev ju inte glad över att få nobben, helt klart. Men jag inbjöd till att höra av sig i dag för en diskussion.

Inte ett ljud har jag hört. Jag har sms at och till och med ringt. Inget svar. Han är väl sur som en ättika nu. Någonstans känner jag att det är på tiden. Han kan inte få som han vill jämt. men jag vill ju säga sanningar!! Han skall inte få komma undan!

Ikväll är det drink och sex and the city kväll med mina kära väninnor. Det skall bli kul. Som vanligt känns mitt liv som Sex and the city där jag är Carrie med min egen omöjlige Mr Big.

Suck

på landet

En vecka i jobbträsket är över. Jag tog pendeltåget hela vägen ut till föräldrarnas hus... på landet.

Här är det vackert, sädesfälten vajar i solnedgången, blåklockorna prunkar allt är stilla och lugnt. (Bortsett från att en skördetröska sprutade sitt innehåll över mig, men det är sådant man får ta här på landet)

jag är ensam här, det är tyst och fridfullt. och jag känner mig riktigt glad och harmonisk. Som om jag inte hade ett problem i världen egentligen... det kanske jag inte har? Vem känner sig inte låg första jobbveckan? Vem har inte relationsproblem?

Mår jag faktiskt inte riktigt bra helt enkelt, så pass bra så jag har ork att noja över relationsfobiker och jobbträsk...

Just nu känns allt det långt borta, det är skönt att vara singel, det är befriande att vara ensam och göra som man vill (inte tvingas se en halvtaskig film och äta skräpmat bara för att den utvalde vill det). Jag kan äta min sallad och lyssna på syrsorna.. om jag vill det.

Hmm, är det så att många problem skapas av att man har så otroligt höga krav på livet. Man skall vara självförverkligad, göra karriär, träna och vara snygg, vara glad och energisk, ha en fantastisk man och välartade barn samt villa och hund och alltihopa. Vid en viss ålder. Annars är det märkligt, annars kan man inte vara lycklig. Men man kanske kan vara lycklig just därför också, om man bara slutar nojja... och njuta av oberoende, frihet, impulsivt liv och spänningen.

Hmmm, ganska intressant. Är det skogen som får mig spirituell tro?

.. a mean streak

är fortfarande lite filosofisk i ämnet relationer. MIn kompis och jag har diskuterat detta ämne mycket..

Varför är det så intressant med män som har det.. det där lite elaka och arroganta uttrycket? "a mean streak"

De kan bete sig som totala svin, men man vill ändå överrösa dem med sex samtidigt som man vill slå dem på käften.

Aggression och attraktion ligger nära varandra. Men betyder det att naturen har ordnat det så att det är svinen som får sex och snällingarna får inte lika mycket?

Så svin skall egentligen få fler avkommor än snällingar? Moder jord hur har du tänkt det här egentligen?

Min evige Mr C har det, a mean streak. Han är dryg, arrogant, otrevlig, butter och helt oemotsåndlig. Man vill slita av honom kläderna direkt. Och andra tjejer reagerar likadant kan jag se om vi är ute.

Min kompis har träffat en snäll man, som är så kär i henne och gör allt för henne. han är trevlig och ser bra ut och är bra i sängen och allt.. men han har inte a mean streak... den där sista kryddan i attraktionen.

Jag har datat en snäll man, som lagade mat, bjöd mig på öl, gav mig the när jag hade ont i halsen och kysste mig över hela kroppen och dessutom såg bra ut.. tror ni jag blev intresserad. C ville inte vara i närheten av mig när jag sa att jag hade lite ont i halsen och drog fram fåtöljer på långt avstånd från sig själv när vi skulle titta på film. Gissa vem jag helst går till sängs med?


Snälla någon!! Kan man skicka oss kvinnor på gemensam hjärntvätt!?

... sex and the city

Var ju tvungen att göra testet på Izis blogg..

Och ja, både hon och jag blev de personer som vi hade trott faktiskt. Det var ju lite kul :-)

Tycker det stämmer bra på mig, nojig men lätt att komma överens med och ganska glad. Träffar många obskyra män som verkar bra till en början men hmmm, sen... och sedan har jag ju min relationsfobiker Mr C, istället för Mr Big, som hoppar upp som gubben i lådan så snart jag träffar andra, men sedan när han får mig inte vill ha en relation och jag går på det VARENDA GÅNG... känner igen mig verkligen.

You Are Most Like Carrie!

You're quirky, flirty, and every guy's perfect first date. But can the guy in question live up to your romantic ideal? It's tough for you to find the right match - you're more than a little picky. Never fear... You've got a great group of friends and a great closet of clothes, no matter what! Romantic prediction: You'll fall for someone this year... Totally different from any guy you've dated.

Which Sex and the City Vixen Are You?

...forfarande förkyld

En förkylning lägger nog sordin på en hel del. Kämpade mig till jobbet för att jag skulle köra tre behandlingar på kliniken efter jobbet... känns ju inte bra att stanna hemma och sedan gå och jobba.... med något kul..hrfm för det var jag ju uppenbarligen inte för sjuk för.
konstigt det där, men föräldarnas uppfostran sitter tydligen i :-)

Nåväl, jag genomled dagen i alla fall. Nu är jag trött men nöjd. Sökte ett jobb igår... ett deltids jobb. Kanske kanske kan jag få in så mycket patienter att det täcker 25%. Tänk om!!

Nåväl, viktigast var väl att jag faktiskt gjorde något istället för att bara gnälla. Vill ju inte bli som min mor...

Dagens diskussion på msn med den evige manliga bekantskapen är som vanligt goddag yxskaft. Jag börjar faktiskt bli trött på riktigt på det här. Han glider undan på alla raka frågor, det är ju inte det bästa upplägget på en relation. men vi skall väl ta ett snack snart igen. För att reda upp ett och annat.

Vem sa att singellivet innebär frihet från relation från en man... pust!! varför lägga ned den energin på något som bara är jobbigt. Det gör man ju i långa sega relationer innan man inser att den är på väg utför... inte på en relation som är döfödd från start...
Fröken blondin... gör något... åt den saken också...

..ur balans

Idag kändes det inte alls kul att gå till jobbet... huvudet var tungt, halsen värkte, humöret nere vid skoskaften. En gullig hundvalp som ville tugga på mina tår innan jag gick till jobbet fick mig lite gladare för en stund men ändå...

Nog för att jag nog är lite krasslig men huhhhhhh, vad segt det var att jobba idag. Tre koppar underbart gott espresso ur vår lyxiga kaffemaskin lyckades inte ens få mig pigg.

Smet iväg tidigare för att träffa en fd klasskompis. Åhhhh så trevligt det var, men blev kort eftersom jag insåg att jag var tvungen att åka hem och vila mig.

Underbar kväll.. som gjord för att kontemplera över tillvaron. Syster ringde precis, hon har hela familjen hos sig det var som att prata med någon från en byggarbetsplats. Vi gav upp efter några minuter då hennes son bestämde sig för att springa ut och hitta på bus.

Återvänden till tystnaden i min ensamma lägenhet... ensamtillvaron är inte alltid så tokig... inte alls.

....vardagen är här för att stanna

Jaha, tidig kväll igår
Upp tidigt, packa matlåda, ta tunnelbanan, gå till jobbet och försöka komma ihåg passordet till systemet.

Möta alla konsulter som lyser upp vid ansynen av mig... och glatt ropandes " jag har mailat till dig!!" Blekt leende tänker jag... jovisst var hittar jag det bland alla 200 mail som ligger där och väntar.

Men jag kämpar på...
Det är ju mitt jobb. Som har väntat på mig där... min trygghet och min födkrok. Damen är ju en big spender helt enkelt.... jag gillar att ha pengar, veta att jag kan betala räkningar. Men uhhhhhhhh så ospännande livet kan bli ibland.

Är det därför jag har ett ohejdat behov att kontemplera med väninnor, ha en omöjlig kärleksaffär (eller minst en i allafall, som driver upp behovet av sexiga underkläder).

Jag vill känna att jag har ett spännande liv antagligen. För om jag inte har ett struligt kärleksliv så är mitt liv alldeles för ospännande...eller vad!?!? Hmmm tål att kontempleras över.

en vecka i slapphetens tecken

Jaha, då var sista semesterveckan slut.
Har spenderat den väl, slappat och slöat och haft himlastormande sex med min favoritman. Till och med varit på IKEA!?! Nåväl, vi får väl se hur det går för oss. Semester är en sak, men vardagen med jobb och tider att passa kommer väl utvisa hur det faktiskt går.

Har mina tvivel, även om de stunder vi kommer varandra nära är precis det jag vill ha. Exakt det jag letat efter... så länge.

Men stunderna av hans distans är ännu fler... dessvärre. Kan jag bryta igenom det? Kommer han lita på mig så mycket att han kan fälla ned garden och bli sig själv med mig. Håller han på att bli kär och därför rädd och sårbar.

Jag är livrädd... han har gjort mig så illa förut. Jag har gråtit hinkvis med tårar för denna man... skall jag gråta fler hinkar tro?

Jag borde dra mig undan, men så här nära har jag aldrig varit honom. Jag vill se vad det är jag längtat efter. Det är inte guld och gröna skogar eller tomtebolycka. Så mycket kan jag se redan nu. ..

Men jag måste vara modig, det är någon mening med allt det här. Måste lära mig att inte köras med, risken är att jag blir dominerad totalt.

ytterligare en underbar dag

...hade en underbart kul kväll igår. Men snygga dansanta homosexuella män... de är så snygga och så trevliga :-) och ofarliga framför allt.

Trevliga människor och galna framför allt. Fick provocerande förslag av en farlig knäppskalle, som är snygg och lockande, men som sagt... galen.

Kall öl, mycket dansmusik kort klänning, galna kompisar.. vad skall man säga? Bara att njuta av sommarnatten helt enkelt.

Och ett oväntat SMS från min favoritman...han hoppades att jag hade haft en bra dag och kors i taket skrev han att han önskade att jag varit där med honom där han var med sin familj...!?!?

Han var väl full, eller....? Hoppet om att han äntligen skall ändra sin inställning till vår relation växer sig så klart starkare. Men oj så glad jag blev, jag verkar finnas där i hans tankar i allafall trots allt.

Vaknade av ett sms tidigt i morse också... han undrade om jag var bakis eller upplagd för stranden. Och nu ett till med en önskan om att jag haft en lika bra dag som de haft.

jag undrar vad som hänt, hoppas det är att han saknar mig...! Hoppas på att träffa honom snart, längtar och är livrädd samtidigt. Han har gjort mig besviken så många gånger förut. Hans känsliv är så oklart, även för honom själv.

Mirakler kan ju dock ske....

en dag på stranden

.. härlig semesterdag för mig själv
Låg på stranden och tittade på män och njöt i stora drag. Bortsett från hundskit på handduken som luktade blä hela dagen...
Kompisarna jobbar hela bunten den här veckan men det känns OK ändå. Känner mig härligt fri och glad idag.

Skall ut med en kompis ikväll och spana... känner mig inte alls ledsen eller ensam eller undrande idag. Livet känns skönt, fritt och spännande. Som om allt kan hända på något sätt. Jag vill bara dansa runt i min minimala klänning och ha kul. Strunta i allt, bara vara fri, inte noja över någon man. Tänk om alla dagar kunde vara så här härliga.

Allt löser sig, livet har alla möjligheter. Jag är frisk, och alla mina nära och kära mår bra. Njut nu och noja inte för framtiden.

Carpe noctum!!

...familjeträsk

Har varit hos en god vän över helgen som har två barn och man och radhus.
Det är underbart att träffa dem igen, känner så mycket värme för dem. Men det känns som jag gästar ett liv jag inte kan relatera till.

Just nu kryper det i mig när jag tänker på familjeliv och rutiner... jag borde ju längta efter det.

eller är det för jag inte träffat den rätte... !?

Så snart det blir samboende rutiner, gemensamt ICA kort så har jag backat. Min ex sambo ville ha barn... men jag ryggade. Varför? Jag vill ju ha barn? Men tydligen inte med någon av de män jag hittills träffat.

Eller vill jag leva så här i fortsättningen? Med ständig spänning, träffa män, frihet, sexiga underkläder. Är jag inte redo? Kommer jag någonsin bli redo? Eller är det för att jag inte får den jag helst vill ha som jag lurar mig själv att jag vill vara singel?

Förstår inte mig själv riktigt.

tillbaka i stan

... fredag i tvättstugan.... med besök av min...tja älskare kan man säga det utan att vara pretentiös?
Härlig regning dag som tillbringades i tvättstugan och i sängen, lite mat fick vi väl i oss också vill jag minnas.

Försöker leva i nuet, det var en underbar underbar dag. Försöker att inte vara kär..försöker att inte öppna hjärtat för denne man igen... men hur lätt är det när man har honom intill sig en hel arbetsdag. hans kyssar hans händer, hans röst..

Han ville inte gå, han dröjer sig kvar...

Hörde av sig på kvällen och funderade på att komma tillbaka igen... men gjorde det inte.

Jag är mållös, men vet att snart kommer det här vara över...igen.

Tillbaka till det vanliga livet

Jaha, har haft fyra underbara dagar med goda vänner i skärgården. God mat vin och bra prat. Mycket relationsprat så klart, och otroligt mysigt.

Fredad från männen på msn, bara slappna av och ha det skönt..

Tillbaka hem, och hinner knappt logga in, så vill min favoritman träffa mig... jag borde inte. Jag vet att det kommer kännas fantastiskt, men sedan tomt... för jag är ju tydligen inte flickvänsmaterial för honom... men han är så förvivlat svår att släppa.

Hör genast av mig till en potentiell KK för träff nästa vecka, bra med distraktion så jag inte blir fast i mitt trånande igen... han var inte ovillig...alls hehe

Känner knappt igen mig själv. Vem har jag blivit egentligen? Var romantisk förut... skulle aldrig med berått mod göra så här.

Har jag blivit cynisk? Har jag blivit man och låter skrevet styra...?