Still confused Bionda

Hörde något om den 25 april..
Då tyckte jag att jag kände igen datumen... det kändes väldigt bekant på något sätt. Nåväl, äsch det är väl något som händer då tänkte jag.
Sedan efter typ 10 min kommer jag på att jag själv fyller år då... öhhhhhhhhhhhhhh säger det något om min förvirringsnivå kanske?

Söker massor med jobb hela tiden. Och det känns som inget händer
Fast det har egentligen bara gått tre veckor sedan jag bestämde mig
Och skall på två intervjuer i Oslo på onsdag nästa vecka. Men jag är lite splittrad just nu.
Min käre norrman fick en riktig kalldusch då han insåg att han måste flytta på typ två dagar.. så han flyttar just nu och har panik
Men han flyttar till vår lägenhet.. vårt framtida gemensamma hem. Det känns så märkligt
men otroligt kul och underbart. Att jag skall flytta ihop med honom...!
Tankarna snurrar hela tiden, men det känns väldigt bra.
Även om jag inte vet hur fasen någonting kommer att bli. Men så är ju livet. Och mitt liv senaste året innan jag träffade honom var ju inte så där helt toppen.

Så det skall bli så spännande.
På fredag blir det fest med mina kära vänner, och min syster kommer. Det skall bli så härligt. Och på söndag har vi träff med ett gammalt gäng från hembygden. Det känns extra viktigt att träffa människor nu. När jag faktiskt skall flytta ifrån dem. Inte så långt, men dock...

...crazy bionda

Fortfarande inte hört något om jobbet jag sökte, men rekryteringsfirman sa att de var mer intresserade av en annan person, i första hand, men jag hade en intressant profil så det var fortfarande intresserade av mig..jag är second runner up.

Men de har fortfarande inte hört av sig om ja eller nej? Inte ens till rekryteringfirman som lovade att meddela så snart de fått besked om något. Jag var på intervju i början av mars... ganska dåligt. Men kanske inte ett företag man vill jobba på då i och för sig.
SÅ jag tog ett beslut, ett drastiskt.
Jag sa upp mig. Efter ett samtal med en rekryterare i Oslo där hon rakt ut sa att, tja det är svårt att få ett jobb när du har uppsägningstid på flera månader och sitter i Stockholm. Du måste komma hit.

Då gjorde jag det, för en vecka sedan sa jag upp mig.
Och dét känns så underbart skönt. Mitt jobb är inte kul längre, jag är dödsless. Och har varit länge. Och har jag chansen att flytta till min älskling, så tar jag ju den istället för att må dåligt här.

Men det är läskigt att säga upp sig utan att ha något nytt. Och att jag skall till ett annat land och söka jobb och leva och bo. Men samtidigt enormt spännande!!!
Så nu skall jag hyra ut lägenhet och dra.. fast det blir inte förrän i sommar.

Men nu är det bestämt, och det kommer bli bra. det har jag också bestämt.

I morgon skall jag sjunga på ett bröllop.. i vanliga fall skulle jag vara nervös.
Men jag hade nästan glömt bort det i all villervalla.

Säger väl lite om hur läget är för mig just nu.. eller ?