...tillbaka till Stockholm

Vet inte vad jag skall säga. Har haft en fantastisk helg med min älskling.

Komma bort, bo på hotell. Strosa för sig själv en stund när han fick lov att sticka iväg och fixa lite saker. Vila och bara vara. Det har varit så underbart.

Träffa hans vänner, kämpa lite med norskan, men det går bra ändå. har lärt mig mycket bara på de här månaderna.

De är så vänliga, avslappnade och glada hans vänner. Och han är noga med att visa upp mig och presentera mig. Han är stolt över mig säger han. Och något klingar i mig... i glädje och lättnad, men ett minne av en period innan denna. Då jag lade min energi på en man som inte var stolt över mig. Som gjorde allt för att dölja mig...

och så drar jag en lättnadens suck. Jag är tillbaka i verkligheten. Den verkligheten som är nu och inte den som var då. Och det känns så bra. Trots avstånd, praktiska problem, höga telefonräkningar, något bitchig exfru och allt möjligt så är det här så riktigt. Så de sakerna inte får greppet över oss.

Känns lyxigt att få en helg med min älskling, men att komma hem till en tom lägenhet, med jobb i morgon och osäkerhet om när vi kan ses igen. och om framtiden, så bävar jag lite. Men är samtidigt så otroligt tacksam för allt jag får av den här mannen. Som jag aldrig trodde jag skulle kunna få uppleva.

Bittersweet.... är nog ordet