höstsöndag

... orkar inte gå ut igår
har inte varit ute på gud vet när, hade chansen i går kväll. ville verkligen ut och träffa roliga människor, men jag kom inte upp ur fåtöljen. ville bara sova och slöa.
Vara hemma, det gick inte helt enkelt. Gick och lade mig 22 i fredags och 22:30 i lördags.
Ändå när jag vaknar är jag helt slut, dränerad på energi helt enkelt
Jag förstår inte.
Solen skiner och jag bestämmer mig för att se på Rome äta frukost och gå på yoga.
går en promenad till gymmet och under träningen känner jag mig frusterad, arg irriterad, blä!
Precis det yoga är bra för, att lossa på känslor som sitter i kroppen.
Går hem äter, skall träna qigong, och börjar bara gråta. Hysteriskt. det är så skönt. Kroppen blir lugn.
Får msn från mr c, men hinner inte svara förrän han loggat av igen. Blir glad dock.

Han kanske verkligen längtar efter mig.

Badar, diskar tittar på mer rome, det är sex, våld och mord och vältränade män. Undrar om det var så på Romartiden? Här har jag klagat på huvudvärk och ett blåmärke på armen.. hmmm
Mr c msn ar mig igen och undrar vad jag gör. Men jag hinner inte svara den här gången heller... men blir glad igen :-)

vet inte vad jag känner efter så många veckor, men hans beteende nu gör mig glad. Vill gärna träffa honom nästa helg, om han nu kommer hem. men han sa det i alla fall.

Åker till min kära vän E som ger mig nålar och underbar middag. Hon har inte heller lätt med männen.. vi kan inte förstå varför det skall vara så krångligt. Tyvärr har jag ingen visdom att ge. Tycker nog att jag har en skruv lös när det gäller män.
har väl en del andra bra sidor men min relationsdel med män i hjärnan verkar vara ett måndagsexemplar. Nåväl, jag orkar inte bry mig just nu. Är bara glad att huvudvärken inte är så markant och att jag faktiskt både känner mig glad och pigg när jag går därifrån. Akupunktur är verkligen bra....nästan lika bra som en kär och nära vän som man kan prata om allt med.

helg igen

...den här veckan har varit veckan från helvetet tror jag
massor på jobbet, ingen energi, huvudet spränger.... jag ville bara rymma. Från farsen som är mitt liv. Upp på morgonen, stressa iväg på tunnelbanan, får i sig frukost, sedan ta hand om ringande telefoner, stressade projektledare. lösa allsköns problem i största allmänhet. Onsdagen var ett lågvattenmärke... jobbade hela dagen. Stressade iväg till kliniken någon timme tidigare.. för att ha två massage patienter för att gå hem, laga mat och sedan koppla upp mig och jobba igen.. till kl 23.

Helt sjukt, det gör jag aldrig om. Att vara ledig två timmar på en dag... gräsligt. Det sjuka är att när jag mailade om saker vid den tiden, fick jag svar av två av mina chefer... och att jag satt i telefon med en av projekledarna. Till kl 23...

OK det är bra löner på vårt jobb... nu ligger väl jag förhållandevist lågt eftersom jag är administratör... men ändå. varför jobbar man så jävla mycket. Är det coolt eller? vill de inte umgås med sin familj? jag som inte ens har någon familj vill hellre umgås med mig själv än att jobba på kvällarna det kan jag säga utan att ljuga.

är så trött på mitt jobb, eller så är det så att jag är trött i största allmänhet och jobbet kräver för mycket för min låga energinivå helt enkelt. vill bara rymma.

Mr c saknar mig skriver han i mail på facebook, där jag ser det som ett problem att vi inte ses så ser han det som att han han har insett att han längtar efter mig och vill ha mig nära. det behöver han tydligen åka 50 mil bort i tre veckor för att inse.
han smsar mig vid kl 22 i går kväll där jag känner mig trött och ensam på fredagkvällen, att han vill att jag skall veta att han tänker på mig mycket.
Jag blir perplex, men mycket mycket glad.
Vi msnar ikväll och han är hemma hos sin mamma, och skriver att han önskar att jag vore där. Och att han hoppas på många kvällar med mig framöver... självklart blir jag glad men jag litar inte på honom längre.
Vet inte hur det blir när han kommer hem igen och vi ses. Men hoppas så klart att vår långa separation skall få honom att inse saker.

Får sms från datemannen ikväll, jag stötte ihop med honom på stan i tisdags och berättade om min trötthet och huvudvärk. Han önskar att jag skall snart må bättre så vi kan ses snart igen...

Suck... säga vad man vill om männen som florerat i mitt liv på sistone men de är åtminstone envisa. På gott och ont.

Jag börjar ge upp alla strategier. Det verkar som om män bara blir mer enträgna när man försöker avvisa dem... och drar när man blir för intresserad. Trodde och hoppades på att det var en myt. Men det verkar inte så....

helg

Arbetsveckan var grym, när fredagen kom hade jag planerat in ett frisörsbesök för att komma därifrån och bli ompysslad. Och blond så klart.

Det var ljuvligt, och håret glänser blondare än på länge. Och huvudet värker inte idag, någon lätt trötthet bara men en 12 timmars sömn och lugn och ro hemma verkar hjälpa.

Dessutom har jag muckat av mig en del av min frustration över mr c per msn på vägen hem från göteborg.
Tyckte att vi skulle avbryta det här semidejtnade som vi höll på med. Han kan ju inte erkänna att vi träffades knappt. Blev stressad när hans kollega kommit på via Facebook att det var jag som var hans mystiska damsällskap.

Jag tyckte det var onödigt att hålla det hemligt, men han ville inte att det skulle komma ut bland hans kompisar innan vi "visste" mer om vårt förhållande. Ville inte ha frågor. BAH sa jag. Det är väl tramsigt.

Sedan sa jag som det var, att han inte kan åka hem i upp till fyra veckor till sin hemstad och tro att jag väntar som en liten hund. Hur kan han tro att vi skall få till ett förhållande när han inte prioriterar att träffas? Bara åker iväg på jobb?

Jag är LESS! Jag vill träffa en drömprins som inte är så tramsig och bara bli ivägsvept på en vit springare.
Men han blev alldeles överraskad, och tyckte att det var väl klart att vi skulle ses och höras framöver.. jag tycker inte det är klart alls. Varför?

Jag får finna mig i att han är kär i mig när han är full.. men inte speciellt förälskad som nykter och jag yttrade mig om att jag inte tyckte det var så mycket att bygga på. Men han menade att om han kände så när han druckit så finns det ju någonstans de känslorna.

Men var? Och framför allt kommer de bli starkare av att han jobbar på annan ort och gör andra saker? Han är ju så irrelevant så jag får mjäll!

Jag var inte snäll, han försökte få mig på bättre humör med allt möjligt. Men jag var inte nådig. Men jag är arg. Han är ju så knäpp. Men verkar inte minnas det han vräker ur sig för när jag nämner det så är han frågande... men förstår att jag blir upprörd och vill dra mig ur.
Men han vill tydligen fortsätta denna märkliga historia, för han blir lycklig av mig.
Blir jag lycklig av honom? Nej, eller jo.. om jag får vara med honom ja. Men det här tramsadet gör ju ingen människa glad.

Får ett sms från datemannen, trots att jag avpolleterat honom. Han tyckte det var så mysigt sist och ville ses igen. Trots att jag sagt att jag träffar en annan nu.

Men jag vill inte. Det är för dåligt sex och för ljummet. Men han är ju ihärdig i alla fall, det skall man inte ta ifrån honom.

Nej denna kväll blir jag ensam hemma igen. Men min kropp känner sig matt och trött, och mitt sinne också. Jag behöver vara ensam och ta igen mig. Inga män skall få ta mer energi av mig nu. Håll er borta!

mr doctor

Jaha, Jag gjorde det till slut
Gick till en vanlig doktor. På företagssjukvården vill säga, privat via jobbet.

Så annorlunda. De var trevliga, avspända tog mig på största allvar med min huvudvärk. Tog alla möjliga prover, ville skicka mig på magnetröntgen!! Det tror jag inte man gör i första taget om jag kommit till en vanlig vårdcentral.

Min gissning om blodvärden trodde han var rimlig, men annars var han ganska frågande. Allting var bra, nacken var rörlig ryggen mjuk. Ögon och öron ok samt blodtryck och reflexer.

Men huvudet, det envisas med att vilja sprängas.

Stannade hemma från jobbet idag, att sitta framför en dator med en massa stressande mail och ringande telefonen och massor massor beslut att ta det kändes väldigt lite lockande. Jag låg kvar i sängen.

Men vila hjälpte inte, qigong hjälpte ett tag, akupunktur hjälpte en stund.
Till slut gav jag med mig. Smärtan verkar ju inte vilja ge sig så jag gav mig iväg till apoteket för att köpa värktabletter. har inte inmundigat någon sådan på ca 4 år. Men nu gav jag upp.

Innan det avnjöt jag en god lunch på ett fik och en cappuccino och kom i samspråk med en kvinna som gärna ville gå i akupunktur hos mig! Tänk om denna sjukdag genererat en patient till för mig. vore något. hon var trevlig, kul att börja prata med okända människor så där. i stockholm :-)

Så var det dags. Köpte mina värktabletter men inte hjälpte de det minsta lilla. Vad gör jag nu tro?

Suck, chattade med mr c och han var trött och låg och halv deppig. liksom de flesta verkar vara i bekantskapskretsen. Antingen stressade halvt till döds eller lessa.
Hösten gör sitt intåg antar jag.

Tja, i morgon flyger jag på möten med jobbet så någon mer sjukdag blir det inte. Bara att bita ihop.
Men kul att komma iväg från vardagen lite grann. och vila verkar ju inte hjälpa i allafall :-(

Nåväl, det är "one of those days" helt enkelt. En sådan dag man bör lägga till handlingarna så snart man kan. en sådan dag som man vet existerar men som inte är så minnesvärd. Som man är ganska glad över när man lägger sig på huvudkudden och vet att den är slut :-)

något fattas mig men vad är det

.. mår konstigt, trött ont i huvudet. Får konstiga humörsvängningar, känner mig allänt olycklig och ur slag.

Inget fungerar som brukar få mig på bättre humör, nålar, yoga, kompisar... jag mår fortfarande konstigt.

Vad är fel? Kroppsligt? Jobbet? relationen med c? Vad är det jag inte mår bra av? Ätit eller sovit konstigt? Stressat?

JAG VET INTE! Jag brukar ha koll på vad det är men inte.
Mr c är trevlig mot mig och vill gärna träffas. Så där är det inte värre än vanligt.
mr latino som jag träffade en gång i somras för himlastormande sex var villig att komma över igårkväll, men mitt huvud och kropp skrek bara neeeeej.
Orkar inte!

dels känner jag att det skulle vara konstigt att ha sex med någonannan än mr c just nu. Om jag inte skulle vara genuint intresserad av något mer.
Men sedan känner jag bara att jag måste lägga mig.
var på gondolen en stund för att fira en kompis, bjöd henne på ett glas champange och tog ett jag också. Minglade och hade trevligt.
sedan sa mitt huvud bara ifrån. Bara att åka hem.
chattade lite med mr c och mr latino. Samtidigt.. mr c hade nog velat träffats men skickade iväg förfrågan lite för sent..hehe kändes lite bra.
Mr Latino hade gärna satt sig i en taxi och kommit över.
Kändes lite kul även om jag inte för mitt liv kunde uppbringa energin till det.

Vaknar nu på morgonen och känner mig fortfarande konstig och trött och kroppen känns tung. Jag som brukar vara full av energi.
Vad är det här?

Går till en läkare i morgon kväll, det skall mycket till att jag gör det men måste få någon rätsida på detta.
Känner mig lägre än Glocalnet :-(

Nu chattar jag med Mr c igen, han är ett stående inslag i mitt liv. På gott och ont.
Men en tråkig och trist söndag som det här skulle det inte vara fel att krypa upp i soffan med honom och se någon usel film. Som så många gånger förr...

a walk in memory lane

Facebook!
Först förstod jag ingenting, helt plötslig dråsar det in folk jag känner/har känt som skickar allt möjligt. Jag begriper ingenting och blir stressad. Men oj så kul det är att titta på folks bilder och kompisar.

Sedan gör jag det man inte skall göra... letar efter gamla ex och gamla flammor. Och hittar två av de som krossat mitt hjärta rejält och lägger så klart till dem till vännner och börja maila med dem. Det är kul, lite upphetsande men oroande. Jag får lite ont i hjärttrakten, men adrenalinet rusar till.

Känns så konstigt att se deras namn och bild och att de är glada att höra från mig.

Varför gör jag det här? NÅgon typ av terapi? Han som krossade mitt hjärta mr Teater för ca 7 år sedan mailar med mig hela kvällen. Han är sig lik på många sätt, och bor i Malmö och går teaterhögskolan men skall snart flytta hem till Stockholm igen.

JAG VILL INTE VETA!? Tänk om jag i något svagt ögonblick går och fikar med honom, jag har definitivt inte kommit över honom helt inser jag.

Sedan mannen som krossade mitt hjärta direkt efter mr Teater hittar jag också, han är iofs gift och bor i Oslo (hans fru var inge snygg, ja jag är en ond människa, hon är säkert en fantastisk person).
Han är sig lik på bilderna. Vi mailar lite ocksål.
Känns också lite märkligt. Att kunna gå in i folks liv och leverne så här.

När mr C skriver något och dessutom msn ar med mig hela kvällen känns det nästan som han är en trygg tröst. Han är här och nu i alla fall. Bollar med mitt hjärta gör han men slänger åtminstone inte bort mig som en påse sopor som de andra männen gjorde (kändes det som så klart, så var det ju inte egentligen)

Han må ha sina sidor men han finns ju åtminstone kvar...
Han önskar mig godnatt per msn, känns faktiskt lite tryggt.

urk

var trött men glad i morse när jag tog mig till jobbet. men väl där hopade sig krav, stress, interna auditar, en massa massa måsten. Helt plötsligt kände jag mig bara otillräcklig. Papper i drivor som jag inte hunnit med. Telefon och mail bara rasar in. Det är väl egentligen inte värre än vanligt men jag känner mig bara less helt plötsligt. På alla höga krav.

Min duktighetsiver kväver mig nästan. Vill bara rymma. Beslutar mig för att vara duktig och jobba över, men då kommer den... igen..

huvudvärken. Som en blytung hjälm över huvudet, och då kan jag lätt fatta beslutet att gå hem i stället.

Kan den bero på stress? Dålig sömn, vad fan är det? Den kan försvinna tillfälligt men sedan kommer den igen. Den ändrar karaktär, men den är där mer eller mindre hela tiden.

Skall jag gå till en doktor? NEJ! Inga värktabletter vill jag ha. Jag vill veta vad den vill mig? Är det ett tecken på något? Försöker känna efter men är inte mer stressad än förut, sover bättre än jag gjort på bra länge. Äter väl rätt bra, försöker ta det lugnt. Tränar regelbundet.

Jag har lust att ta tag i huvudvärken i nackskinnet och fråga vad den vill. Men den är tyst... och håller greppet.

Har en skön hemmakväll med en cosmopolitan, rätt kul tidning för en som inte hänger med i mode, smink, kändisar etc. Kul med alla peppningsreportage för tjejer dock, de skall de ha all eloge för och frispråkiga sex reportage inte att förglömma.

Dricker te, känner mig tom i huvudet. Men lite olustig. Jobbet har krypit sig in i mitt vardagssinne, det är jag inte van vid. Du har inget här att göra, stick!!

fotboll och rock...

vaknade utvilad och glad på lördagen. gjorde den eländiga bokföringen, yogade och träffade E. Den härliga vännen som gav mig en akupunkturbehandling mot huvudvärken. Det var så skönt!
Jag börjar bli allvarligt orolig över den, hållit i sig i över en vecka. NÅväl. den släppte och jag föll ned på sängen i koma.

vaknade upp och loggade på. Mr c frågar mig om jag vill med och kolla på Sverige danmark... så klart!
vi har det toppentrevligt, han och hans kompis och jag. Avspänt, vi skrattar. dricker öl och äter. och förundras över denna mystiska match.

C och jag går på rockklubb, lyssnar på musik som vi båda älskar, dricker några öl till. Han är glad och säger hur mycket han uppskattar mig och mina ganska raka kommentarer om hans sätt att vara och leva.

Han kramar och pussar mig offentligt, drar mig intills sig när vi pratar med en kul hårdrockar snubbe. Vi skojar om att vi höjer medelåldern med minst tio år på stället. Vilket nog är sant...

det känns så härligt. Han kramar mig och mumlar något om att när han kramar mig blir han alldeles lugn. Jag känner mig varm inombords.

Vi åker hem till honom, och har sex hela natten! han är så kärleksfull. Borta är den trötte grinige C jag träffade förra söndagen.

Söndagen tillbringas i soffan, nära varandra. Vi skrattar åt typerna i Idol.

Jag åker hem för jag är trött och vill ha några timmar för mig själv hemma. Men idag känns det inte som han riktigt vill släppa iväg mig.
Tänk så annorlunda det är en vecka senare. Han hade till och med sagt nej till att hjälpa sin syster för att han ville umgås med mig säger han.

Vågar jag börja ta ned garden...? Vis av skadan sedan tidigare försöker jag att inte bli för förtjust. Vem vet vad som händer nästa vecka? a
Den som lever får se.

fredag fredag

Hade en toppen torsdag!
Mådde skit på jobbet, huvudet sprängde. Men det var födelsedagsfest och sedan utgång så jag tog mig samman och gick på yoga och såg till att få i mig mat och vin. Vips var huvudvärken borta.
Och vips blev humöret bättre då många härliga kompisar slöt upp.
Sedan iväg på rockfest! Åååååååååååh så kul, bra band, underbar musik. Härliga roliga kompisar. Mellanöl, många skratt och glädjeutbrott när de spelade någon av mina favoritlåtar.

smörade lite för några i ett av mina favoritband... men vad fasen... de är ju bra då får man ju lov att säga det eller?

Kom inte hem förrän 03.15 en torsdag, men jag var så glad och lycklig så det fick det vara värt. Är så lycklig över mina underbara kompisar, som får mig att skratta så jag kiknar, det är kärlek, på riktigt!!!!

Listig som jag är, även fast jag är väldigt blond så kan jag få till det ibland, bokade ett möte med en ev leverantör kl 9 i dag... det fina i kråksången är att jag bor 100 meter därifrån. Så jag kunde sova till halv nio...och fick kaffe och fralla av dem dessutom. Så jag mådde rätt fint ändå, och var så glad efter en kul kväll så jag jobbade som en liten iller för att komma ikapp. men mår så bra! Trots tre glas vin och hrmf några mellanöl till säkert halv tre..

På jobbet fanns det gratis mat för den bakfyllehungrige lilla synderskan. Så gott.

Får samtal från kära izis som vill ta en fredagsfika, vilket är precis perfekt trevligt en sådan här fredag. Mr c ringer och pratar en lång stund om ditt och datt, hans röst låter varm. Som om han faktiskt saknat mig.

Har en mysig fika med isiz och pratar om ditt och datt, och livet och hur vi fungerar. vi kommer väl fram till att vi i livet konfronteras med det som vi inte riktigt tagit tu med. Tills vi löser det... intressant.

Och det är ju konflikträdlsan som jag har sådana problem med. Måste lära mig att säga ifrån och bli arg, även på de jag tycker om. just för att jag tycker om dem, de förtjänar att få veta vad jag känner. Det är ju den yttersta ynnesten, men jag tror att om jag ryter ifrån så blir jag lämnad. Bättre att lisma och jamsa med och vara tyst... blääääääääh så trött jag bli rpå mig själv. det är ju precis det här som Mr c håller på och lär mig.
stå upp för dig själv, din mesiga människa. jag kan avsky honom för det. Men samtidigt är jag tacksam för att han faktiskt fått mig att se sanningar om mig och mitt liv som jag gärna blundar för.

Nu ringer mr c mig från videokonferensen, msnar och säger att han gärna kommit över om han inte skulle åkt till sin syster, men undrar om jag vill med på fotbollen i morgon.
Han verkar sakna mig... eller så såg han min smärta i söndags och insåg att jag är precis lika känslig som han själv är. vi är inte så olika han och jag, vi döljer vår känslighet olika bara. han genom sitt avståndstagande, och jag med min lättsamhet och mesighet.

Nåväl, jag blir glad och varm inombords.

onsdag med klienter

Tungt att komma upp i morse var det!!
Min yoga ambition sket sig totalt, jag kom bara inte upp. Men skönt att sova var det helt klart.
På jobbet en rolig dag, kände viktig, i händelernas centrum. Helt enkelt var det kul saker som hände.
Rusade sedan tidigare från jobbet (burr borde jobba i kapp mer) till kliniken. och möttes av glada miner. En klient fick till och med sin pojkvän att boka tid, det kändes så otroligt värmande.
Att känna sig behövd, det är min svaga punkt. Då mår jag så bra. Att jag kan finnas till och hjälpa, då är jag i mitt esse.
Jag verkar få energi av att ge energi på något sätt. Åtminstone om de jag hjälper visar någon typ av tacksamhet. Men det är väl farligt också, att ge för mycket. Men just nu känner jag mig bara nöjd och glad och avslappnad. Är bara här och nu och mycket mycket nöjd med mitt liv.

plötsligt bara vet man..

Var ute och åt middag med mina kollegor på kliniken jag hyr in mig på. de är underbara
En är healer och grymt medial. Hon säger att man hela tiden får tecken när man är inne på rätt spår i livet. Frågar man så får man svar. Hon säger att när man träffar den man skall leva sitt liv med så bara vet man, det har inget med förälskelse att göra man bara vet. På samma sätt som när man väljer sitt rätta hem eller sitt rätta jobb. Och jag har hört massor av icke mediala personer säga det om sin blivande fru/man. Att man bara visste....

Problemet är att jag kände så för Mr C! Redan första men speciellt andra gången vi träffades. Men det verkar ju inte speciellt rätt speciellt ofta... han är ju så kluven så kluven.

Jag som trodde min intuition var osviklig... var är du när man mest behöver dig!!!???

Varför funkar inte min intuition på män för!? Just tell me!!

Dock en helt underbar kväll med många glada skratt. De har gjort mycket kul de här damerna jag jobbar med. Och har en enorm människokännedom. Jag är glad när jag vandrar hem över östermalm.

skallebank

Vaknade på måndagen med huvudvärk, det brukar jag aldrig ha. Hela dagen gick som ett töcken, men så skönt att kännna att jag hade en helt obokad måndagkväll.
SÅ jag gled ned i ett bad och kände spänningarna lätta, men denna huvudvärk börjar gå mig på nerverna.
Vet inte hur jag skall bete mig. Lägger mig på sängen, sätter massor av akupunkturnålar mot huvudvärk, det lättar efter en stund men jag kan bara ligga och inte röra huvudet knappt. Så gräsligt. Har annars nästan aldrig huvudvärk om jag inte är sjuk eller bakis.

Känner mig helt plötsligt skör och tårarna börjar rinna. Saknar helt plötsligt mitt ex för första gången sedan vår split för över ett år sedan. Inte vårt förhållande men tryggheten att bo med någon, som kan vara runt omkring när man är dålig.

Bara prata med en och pyssla om en. Men där finns ju ingen. Det känns tomt på något sätt. Men samtidigt är det ju skönt att vara ensam när man knappt är talbar.

Då får jag ett sms från Mr C, jag blir mycket förvånad. Han skriver att han skall på middag med det projekt han jobbar på, är utomlands men att han är trött och bara vill sova. Samt att han hoppas det är bra med mig. Ganska banalt, men otroligt ovanligt för att vara han, han brukar aldrig höra av sig om han inte vill något.

Jag inser att han förstått att han inte var så kul på söndagskvällen och att han nog sårade mig. Annars skulle han aldrig hört av sig.

Alltid något. Jag beklagade min nöd och han visade sitt deltagande, men att han ju tyvärr inte kunde pyssla om mig.

Plötsligt känns det bättre faktiskt. Sedan ringer en annan kompis som jag inte pratat med på länge och en till som får mig att skratta så jag kiknar, hon är vansinningt uppretad på sitt X och planerar att berätta för sitt hans nya flickvän att han är dålig på att torka sig efter sina toabesök vilket ofelbart skapar bromsspår i kallingarna vilket inte är så kul att tvätta sedan.

Huvudvärken finns kvar men är inte så betungande längre.

Känner mig plötsligt inte alls ensam.

söndag med c

... får ett sms när jag är och provar kläder från mr c
han är trött och bakis och vill bli ompysslad
jag får oro i kroppen. Jag känner mig lite låg och skör idag,skall jag verkligen träffa honom? mne jag är otroligt utsvulten på kroppskontakt känner jag. Vill kramas!!
Så jag åker dit och vi har det rätt mysigt, men jag är kramsugen och han är grymt trött och skall resa iväg med jobbet och är nojig över det. Så jag märker att han vill att jag går...
det knyter sig i magen på mig. Han menar inget illa, men jag känner själv att jag är överflödig. han har en jobbig jobbvecka och börjar prata om nästa helg.. som att han ursäktar sig. Då tänker jag tanken.. vill jag verkligen träffa dig nästa helg?

Jag börjar tänka på mr musik som jag inte känner, men som verkar så varm, spontan och rolig. Som är omtyckt av alla som känner honom.
Skulle han göra så mot mig om jag var hos honom och han var trött och bakis?

Skulle han få mig att känna mig obekväm. Mr C är inte otrevlig, men han gav inte så mycket ömhet tillbaka idag. Och det var första gången på en vecka vi sågs. När vi ses så lite, så blir en sådan här kväll lite väl ödestiger.
Varför vill han träffas om han är så trött? Saknar han mig eller kände han sig bara ensam?
Hade vi inte setts nu så hade det ju gått två veckor iofs, så det var ju alltid något.
Jag känner mig ju inte direkt gladare när jag kommer hem.
det var mysigt att kramas och prata, men känner mig inte som att jag har en självklar plats i hans liv direkt. han har så mycket att han inte orkar ge mig det jag vill ha.
Finns det någon därute som kan och vill det? Som jag dessutom känner mig dragen till?

lördagkväll i frihet

efter en skön myskväll med mig själv och en underbar solig lördag med shopping och sol i en park så ställdes jag inför frågan.. vad skall man nu göra med denna lördag kväll
hade ju ett svagt hopp om att gå ut och festa och flirta nu när mr c var på behörigt avstånd. kanske möta upp mr musik någonstans, han har lämnat ett intryck på mig vill jag lova.

Men det var bsolut INGEN som ville gå ut. Inte en enda inte ens de säkra korten hade någon vilja att ta sig utanför tröskeln. Jaha, jag segade ihop, tittade till och med på tv. Tänkte jaha, jo det var ju inte igår som jag var hemma både en fredag och lördag. Men då vid nio kommer ett sms från e, som också var lite rastlös.

Skönt! Vi möts upp för några öl på söder och pratar om singellivet. Om spänningen om bra sex om spännande möten. Så mycket man har ändrat sig från den tiden man var i ett långt förhållande och anpassade sig. Omedvetet struntade man i att vara för snygg, för att det inte skulle bli tjafs. Nu kan man ha kort kjol, urringat. Sträcka på sig, inget tjafs. Man kan ta för sig, känna sig sexig.

Gäller att inte noja för någon man bara, och både jag och e enades om att så länge man inte gör det är det frid och fröjd. Bara att både hon och jag kämpar mot det. båda åtrår dominanta, män som styr och ställer med oss. Ovan situation. Men lite upphetsande också.

Suck, jag sms ar mr c om hur han har det. Han ville ju inte åka bort i helgen. Men han svarar att han faktiskt har riktigt kul. Så bra då... känns lite tomt att han inte överröser mig med sms när han är packad.

Han finns kvar där i mina tankar... igen. Och ingen mr musik träffar jag heller. Det verkar som ödet spelar mig i armarna på mr c åter igen.

När jag vaknar idag, känner jag mig rastlös och orolig, ont ihuvudet, fast på tre mellanöl tror jag inte det är bakfylla.

har jag helt enkelt tagit det för lugnt, jag saknar något. vad är det här.
Nåväl lite secondhandshopping med Izis kan nog stilla det. Vad är bättre än att hitta roliga kläder med en god vänninna. Sex and the city livet föresvävar mig igen...