..vad har hänt med alla män?

Denna måndag är nog den konstigaste jag varit med om på länge.

Alla har ju hört om mitt c dilemma och att det har kört fast rejält, han mår skit just nu av olika skäl som jag nog inte skall nämna i bloggen. Men har en rejäl livskris... jag har ju känslor för honom och ja jag älskar den mannen och det går ju inte över i en axelryckning. Men jag kan ju inte göra eller säga mer än vad jag gjort. Och han orkar helt enkelt inte ta till sig mina känslor... vilket nog inte har så mycket med mig att göra som jag tidigare trott. Mannen är i en seriös kris...
jag vill finnas som stöd, och han är tacksam så klart. Men mår nog för dåligt för att kunna säga varken bu eller bä till mig. Vilket jag förstår i nuläget. faktiskt är jag inte arg eller bitter eller ledsen. Mest ledsen för hans skull att det är så jobbigt för honom. Och önskar genuint att det kommer bli bättre.

då hör min norske flamma av sig och vill ta med mig på två veckors semester till thailand eller liknande. Han säger att han alltid haft en fling för mig och nu när han är skild så vill han gärna träffa mig.. och jag säger som det är.. jag har brytit också..
Även om c och jag aldrig officiellt varit ett par så känns det för mig som det är hjärtekross och ett break up. C känner väl inte det.. men han känner ju inte samma sak för mig.
Så han tycker vi som nysinglar eller vad man skall kalla skall åka på solsemester tillsammans. Kanske se om man kan få fart på vår gamla fling, eller åtminstone han en kul och skön tid tillsammans. Jag kan ju inte säga nej till något sådan och får fjärilar i magen... det är ju livsfarligt att träffa någon när man är nyskild, det är ju förmodligen bara ett steg på vägen i från... men då är det ju så för oss båda i sådana fall.
Han är så härlig och öppen, trots att vi inte haft kontakt på nästan tre år överhuvudtaget. Han kan nog bli en bra vän om inte annat, svårt att veta om det blir något mer när man bara chattar men det har alltid varit attraktion mellan oss...

Vågar jag åka iväg med honom..? tänk omd et känns konstigt? Men så spännande!!

Chattat med honom hela dagen på jobbet trots massor att göra, och latino lover samtidigt. han ville komma över ikväll. och för första gången kände jag att tja varför inte? lite kravlöst sex vore väl inte så dumt nu, när jag inte känner att jag behöver vara trogen c, han har ju till och med sagt det när jag frågar honom att han inte skulle gilla att jag var med andra men har inte rätt att stoppa det.
Och då är det ju så.
Men det är gasläcka där jag bor så han kommer inte.. kanske lika bra.

Och så hör C av sig och har ångest... men jag försöker stötta och ringer honom till och med. Hans röst låter spänd, han mår skit är stressad som vanligt. Men det gör inte lika ont i hjärtat när han vill lägga på... för jag har någon som säger " hur kan man INTE vara kär i dig Lotta". Känns som balsam för mitt sargade hjärta.
Och så hör långhårige msn mannen som jag aldrig träffat men som gärna vill fika med mig av sig... nu är det många män på msn... jag börjar känna mig förvirrad.

För en vecka sedan grät jag så ögonen såg ut som ica kassar och jag kände mig ratad och ensam. Nu får jag se upp så jag säger rätt saker till rätt man...
...vad har hänt med alla män?