helghelvete

Fredagen skulle bli lugn... och snål. För jag var trött och pank och ful... men så blev det inte. Ringde sång M och hon var och drack vin på Noels med ett par kompisar. Och jag ville inte hem och äta trist fredagmiddag själv. Så jag åkte dit. och det blev vin och mat och det kom mer folk och en jättesnygg och trevlig kompis till M som jag flirtade lite med. Han var dock lite i fullaste laget, men en godbit i övrigt.

Min jobbarkompis var full och ringde och kom dit med sin kompis också. Och vi hade så kul, sjöng med trubaduren och hade det toppen.

Men som alltid när jag har någon annan på kroken så vädrar MR c det på mils avstånd och sms ar att han vill gosa med mig.

Suck, och vad händer. Lotta släpper allt hon har för händer. Dessutom visar det sig att vi ovetande om varandra skall till samma ställe. Så han kommer dit. med ett gäng kompisar. Vi är jättefulla allihopa. Och han är snyggare än någonsin. Jag smälter totalt inför hans kramar och händer på min rygg.
De försöker para ihop honom med någon annan, men han är inte intresserad. Han vill gå hem med mig.
Min jobbarkompis får äntligen träffa honom och blir förtjust, men ger honom en avhyvling att han skall vara snäll mot mig. Han ser paff ut men tar det bra.

Vi har en fantastisk natt och morgon tillsammans, vi har roligt och skrattar och jag njuter av att vara med honom.

Men så kommer det igen, iskylan. Jag är totalt oförberedd. Det är jobbigt och jag inser att jag nog faktiskt inte orkar mer. Jag tar ned garden och så händer det här igen. jag går därifrån och visar med hela min utstrålning att jag är missnöjd.
Jag får inte vara med när han och hans kompisar och syster skall kolla på fotboll.

Jag är inte önskvärd. Det känns fördjävligt. Då inser jag igen att trots de senaste veckornas härliga tid med honom då jag tolkat hans ömhet och kontaktsökande som känslor för mig. Så är det inte så. Helt enkelt, det är inte så.

Det känns så hemskt. Jag har ju bett om att slippa, och så händer det i allafall. det är gräsligt.
Något i mig blir alldeles stumt och tomt. Han har inte kommit någon vart i sina känslor för mig. Trots att jag sett en förvandling som är enorm.

Nu känns det mycket värre än tidigare, när jag var förberedd.
jag kontaktar honom på msn. Han säger att jag betyder mycket för honom, att han verkligen tycker om att vara med mig. men mår för dåligt i sig själv för att träffa någon till 100 procent.
han vill inte ha någon annan, gör han klart för mig. men också att det kommer ta tid för honom att bli kär. I någon.... överhuvudtaget.

han vill inte att jag skall må dåligt och respekterar om jag inte vill ses något mer. Även om han är rädd för det så klart. jag mår ju inte bra direkt... men jag kan ju inte gå i det här konstiga förhållandet hur länge som helst heller.

Vi skall prata mer ikväll... jag bävar... denna gråa novembersöndag. Skall det bli slutet för min stora kärlek till den här omöjlige mannen. Kärleken finns väl alltid kvar, men kontakten kanske måste stängas av.