tisdag och hårdrock

Tja, vad skall man säga. C förnekar sig aldrig. Jag har som vanligt ingen aning om var jag har honom. Ena dagen jättegossig, nästa dag hör man knappt ett pip från honom. Trots att vi egentligen hade planer för lördagskvällen. Men då vill han hellre tvätta... själv!?
Jahapp, då har vi kommit för nära varandra igen då tänker jag. Jag kommer väl aldrig lita på den mannen. Det skall mycket till. På söndagen ringer han och säger att han är på väg till mig helt utan förvarning. Jag är dock inte hemma och han har inte tid att vänta tills jag är tillbaka.
Jag blir arg och less. Behöver lite kontinuitet i tillvaron känner jag.

Jag låter lika varm som flytande kväve i telefonen, det hör han garanterat.
Han ringer igen igår när jag är på väg till min käre vän M som vill ge mig en shiatsu behandling. Jag är inte speciellt mycket varmare i tonen då. Det har han fanimej inte förtjänat.

Dock har jag en underbar kväll med M, får en grundlig behandling och ger honom akupunktur som tack. Vi pratar livet och andlighet, och allt känns bra igen.
Åker hem till mig och sover som jag inte gjort på veckor. Som en sten.
Det är ljuvligt, vaknar i morse och allt känns bara som en ond dröm de senaste veckorna.
Är glad, solen skiner. Känner mig lugn, och nöjd. Vad har jag att vara arg på? Mitt huuvd var inget fel på, det värker inte alls så mycket.

Jag skall på bra konsert ikväll, dock med C men han skall inte få lyckas få mig så obalanserad igen. Sedan är han borta ett tag. Känns mest skönt.

Skall försöka gå ut och ha lite kul i helgen och få påhälsningar av min mor eventuellt.
Livet är inte så dumt, bara man får sova.