sex är bra mot stress

..torsdagen var gräslig.
Jag skulle på magnetröntgen för att se vad som orsaker huvudvärken, jobbade i och förs sig hemifrån av två skäl.
1: Jag ville kunna dricka öl och titta på paradise lost på debaser med mina goa kompisar och slippa noja för att inte orka upp i morgon.
2: Jag är så stressad att jag får panik av tanken att ha en massa telefonsamtal och frågor på jobbet. Ville ta det lugnt så det inte skulle kännas så jobbigt att föras in i ett trångt rör och bli fotad.

Men det var hemskt, hjärtat bultade när jag blev införd. I vanliga fall hade det nog gått bra, men det gick inte nu inte alls.
Fick be om lugnande.. det kändes alarmerande. Är inne i en dålig spiral.
Sov tre timmar mellan tors och fredagen. Tidigt på jobbet, massor med möten... men hade som tur var bokat tid hos en akupunktör efter jobbet. OCh kom till slut ner i varv, så otroligt skönt. Fick härlig middag hos A och tittade på Idol. Då började jag känna mig glad och lugn igen för första gången på nästan en vecka.
Att få skratta och slappna av och äta god mat, precis vad som jag behövde.
Kände redan vid halv tio att ögonlocken började hänga och ser fram mot att åka hem och parkera mig i sängen.

På vägen mot tunnelbanan har jag fått två SMS av C. Han saknar mig och undrar om jag inte kan träffas redan ikväll.
Jag blir kluven, jag är så pass ur balans att om han skulle bete sig konstigt så skulle jag nog börja störtböla.
Men så skönt det skulle vara att kramas och ha sex... vad är bättre för att slappna av än kroppskontakt.
Jag beslutar mig för att åka över, och han är så gossig och kärleksfull så jag har aldrig varit med om maken.
Själv är jag lite avtrubbad, jag vet inte... det var tre veckor sedan och jag tycker det är mysigt att vara med honom. Men pirret vill inte infinna sig. Men jag är väldigt trött.
Vi pratar och han säger att han längtat efter mig, sedan har vi sex. Och sedan mår jag toppen igen... sover hela natten.. med avbrott från att peta på C när han snarkar för mycket.
På morgonen är jag mig själv igen. Känner mig glad och lugn igen. Det är så skönt. Jobbet känns avlägset och allt är som det skall.
Jag vet inte om vi någonsin kommer bli ett par c och jag. Vi lär ju inte ses så mycket den närmaste tiden. Men trots allt känner jag mig glad och styrkt av hans värme. Känslor finns det, men räcker de? Räcker mina känslor för att överbrygga veckor av distans? Just nu vet jag inte faktiskt.