...helgjävel

Jaha, då har man släpat sig igenom en jobbvecka.. halvhängig och förkyld..
Så kommer den efterlängtade helgen. Fredagen var vikt till att C skall försöka få mig vänligt sinnad igen... (good luck dude).. genom att bjuda mig på middag och vin. Jag kände väl samma entusiasm som om jag skulle gå och dra bort en visdomstand eller liknande. Känner motvilja och olust... men jag vill ändå få det avklarat. Ett och ett halvt års relation klipper man ju inte bara utan diskussion... det kan jag ju hålla med om.

Han är rädd.... han verkar livrädd för att jag skall bryta... men jag säger bara att jag inte klarar av hans konstiga humör och att jag mår dåligt av det och frågar honom om jag kan slippa det om jag nu går med på att ses. Annars tar jag det helst på telefon... han vill inte. han vill ses... förmodligen för att få mig att ändra mig. Jag vet inte vad han skall göra för att jag skall lita på honom igen. Men det kan ju bli intressant.

Men vad fan tror människan, att jag bara skall komma tillbaka och ta nästa mentala knytnävsslag och så inte ens fundera på om det är bra för mig...gode tid. Nåväl, det skall bli skönt att få höra vad han har att säga på mina obehagliga frågor. Hade han inte brytt sig hade han ju knappast velat ses dock.

Men jag är förkyld, hostar, snorar, kroppen värker. jag kan inte träffa någon... förmodligen på hela helgen. Skulle suttit barnvakt åt en kollegas lille goseunge. vilket jag sett fram emot. Men måste ställa in. jag är så less. Känner mig ensam, trots att mina härliga kompisar hör av sig och bryr sig. Så vill jag träffa någon i helgen. Men kan ju inte utsätta någon för det här eländet.

Suck... sover dock bra och har en skön dag med en kort promenad och shopping. En kabinväska till Londonresan satt som en smäck. Nu lite god middag och ett glas vin för mig själv. Och lite choklad och vin. Och så tidigt i säng antar jag... kul lördag. Dock vill jag ju inte direkt må som förra helgen... så det är väl bra I guess...

Snörvel.