lördagkväll i frihet

efter en skön myskväll med mig själv och en underbar solig lördag med shopping och sol i en park så ställdes jag inför frågan.. vad skall man nu göra med denna lördag kväll
hade ju ett svagt hopp om att gå ut och festa och flirta nu när mr c var på behörigt avstånd. kanske möta upp mr musik någonstans, han har lämnat ett intryck på mig vill jag lova.

Men det var bsolut INGEN som ville gå ut. Inte en enda inte ens de säkra korten hade någon vilja att ta sig utanför tröskeln. Jaha, jag segade ihop, tittade till och med på tv. Tänkte jaha, jo det var ju inte igår som jag var hemma både en fredag och lördag. Men då vid nio kommer ett sms från e, som också var lite rastlös.

Skönt! Vi möts upp för några öl på söder och pratar om singellivet. Om spänningen om bra sex om spännande möten. Så mycket man har ändrat sig från den tiden man var i ett långt förhållande och anpassade sig. Omedvetet struntade man i att vara för snygg, för att det inte skulle bli tjafs. Nu kan man ha kort kjol, urringat. Sträcka på sig, inget tjafs. Man kan ta för sig, känna sig sexig.

Gäller att inte noja för någon man bara, och både jag och e enades om att så länge man inte gör det är det frid och fröjd. Bara att både hon och jag kämpar mot det. båda åtrår dominanta, män som styr och ställer med oss. Ovan situation. Men lite upphetsande också.

Suck, jag sms ar mr c om hur han har det. Han ville ju inte åka bort i helgen. Men han svarar att han faktiskt har riktigt kul. Så bra då... känns lite tomt att han inte överröser mig med sms när han är packad.

Han finns kvar där i mina tankar... igen. Och ingen mr musik träffar jag heller. Det verkar som ödet spelar mig i armarna på mr c åter igen.

När jag vaknar idag, känner jag mig rastlös och orolig, ont ihuvudet, fast på tre mellanöl tror jag inte det är bakfylla.

har jag helt enkelt tagit det för lugnt, jag saknar något. vad är det här.
Nåväl lite secondhandshopping med Izis kan nog stilla det. Vad är bättre än att hitta roliga kläder med en god vänninna. Sex and the city livet föresvävar mig igen...