fredag fredag

Hade en toppen torsdag!
Mådde skit på jobbet, huvudet sprängde. Men det var födelsedagsfest och sedan utgång så jag tog mig samman och gick på yoga och såg till att få i mig mat och vin. Vips var huvudvärken borta.
Och vips blev humöret bättre då många härliga kompisar slöt upp.
Sedan iväg på rockfest! Åååååååååååh så kul, bra band, underbar musik. Härliga roliga kompisar. Mellanöl, många skratt och glädjeutbrott när de spelade någon av mina favoritlåtar.

smörade lite för några i ett av mina favoritband... men vad fasen... de är ju bra då får man ju lov att säga det eller?

Kom inte hem förrän 03.15 en torsdag, men jag var så glad och lycklig så det fick det vara värt. Är så lycklig över mina underbara kompisar, som får mig att skratta så jag kiknar, det är kärlek, på riktigt!!!!

Listig som jag är, även fast jag är väldigt blond så kan jag få till det ibland, bokade ett möte med en ev leverantör kl 9 i dag... det fina i kråksången är att jag bor 100 meter därifrån. Så jag kunde sova till halv nio...och fick kaffe och fralla av dem dessutom. Så jag mådde rätt fint ändå, och var så glad efter en kul kväll så jag jobbade som en liten iller för att komma ikapp. men mår så bra! Trots tre glas vin och hrmf några mellanöl till säkert halv tre..

På jobbet fanns det gratis mat för den bakfyllehungrige lilla synderskan. Så gott.

Får samtal från kära izis som vill ta en fredagsfika, vilket är precis perfekt trevligt en sådan här fredag. Mr c ringer och pratar en lång stund om ditt och datt, hans röst låter varm. Som om han faktiskt saknat mig.

Har en mysig fika med isiz och pratar om ditt och datt, och livet och hur vi fungerar. vi kommer väl fram till att vi i livet konfronteras med det som vi inte riktigt tagit tu med. Tills vi löser det... intressant.

Och det är ju konflikträdlsan som jag har sådana problem med. Måste lära mig att säga ifrån och bli arg, även på de jag tycker om. just för att jag tycker om dem, de förtjänar att få veta vad jag känner. Det är ju den yttersta ynnesten, men jag tror att om jag ryter ifrån så blir jag lämnad. Bättre att lisma och jamsa med och vara tyst... blääääääääh så trött jag bli rpå mig själv. det är ju precis det här som Mr c håller på och lär mig.
stå upp för dig själv, din mesiga människa. jag kan avsky honom för det. Men samtidigt är jag tacksam för att han faktiskt fått mig att se sanningar om mig och mitt liv som jag gärna blundar för.

Nu ringer mr c mig från videokonferensen, msnar och säger att han gärna kommit över om han inte skulle åkt till sin syster, men undrar om jag vill med på fotbollen i morgon.
Han verkar sakna mig... eller så såg han min smärta i söndags och insåg att jag är precis lika känslig som han själv är. vi är inte så olika han och jag, vi döljer vår känslighet olika bara. han genom sitt avståndstagande, och jag med min lättsamhet och mesighet.

Nåväl, jag blir glad och varm inombords.