Jaha, har haft fyra underbara dagar med goda vänner i skärgården. God mat vin och bra prat. Mycket relationsprat så klart, och otroligt mysigt.
Fredad från männen på msn, bara slappna av och ha det skönt..
Tillbaka hem, och hinner knappt logga in, så vill min favoritman träffa mig... jag borde inte. Jag vet att det kommer kännas fantastiskt, men sedan tomt... för jag är ju tydligen inte flickvänsmaterial för honom... men han är så förvivlat svår att släppa.
Hör genast av mig till en potentiell KK för träff nästa vecka, bra med distraktion så jag inte blir fast i mitt trånande igen... han var inte ovillig...alls hehe
Känner knappt igen mig själv. Vem har jag blivit egentligen? Var romantisk förut... skulle aldrig med berått mod göra så här.
Har jag blivit cynisk? Har jag blivit man och låter skrevet styra...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar