frestelser

åhhh, min svaghet för musikkillar gjorde sig gällande igår. Var på releasefest och träffar denna otroligt trevliga söta långhåriga kille som jag är så förtjust i. Och efter några promille visade sig det vara ömsesdigt.

... han är så fin.. jag är så frestad... men jag åker hem ensam...
Jag är kluven
Dels vill jag inte förstöra något trevligt, det kan ju bli pinsamt om det händer något överilat, vi känner ju inte varandra alls och han och jag är så fulla så det liknar ingenting.

dels vet jag ju inte.. jag datar mr c nu officiellt. Hans känslor för mig är ju minst sagt oklara. Och jag har gjutit betong runt mitt hjärta för att inte bli sådär vansinnigt sårad igen. Och metoden jag använder är tydligen att uppmuntra andra män.. något knasig metod men den fungerar.

innerst inne hoppas jag ju på mr c någonstans så klart, men mr musik känns mer som en vanlig snäll kille. Som kanske inte skulle göra saker så vansinnigt svårt. Han verkar varm och otroligt rolig.

jag är grymt frestad skall jag säga.

Men det känns dock bra att ha rent samvete när mr c vill ha med mig på en heldagsutflykt och titta på film. Han ger det ju vår relation en chans, inte ens sex har vi. Vi bara umgås och har trevligt. han är glad och vi är avspända med varandra.

men vi är nog inte ihop... tror jag... hur fasen skall man bete sig? jag får väl fråga hur han ställer sig till relationen igen. Jag vill inte låta fina män gå mig förbi medan jag väntar på att han skall bestämma sig. Rätt var det är kan han ju bara säga "nej det går inte" och slänga mig på sophögen. Det stör mig att det är den som känner minst som har makten. Blääääh!