Jaha, då var sista semesterveckan slut.
Har spenderat den väl, slappat och slöat och haft himlastormande sex med min favoritman. Till och med varit på IKEA!?! Nåväl, vi får väl se hur det går för oss. Semester är en sak, men vardagen med jobb och tider att passa kommer väl utvisa hur det faktiskt går.
Har mina tvivel, även om de stunder vi kommer varandra nära är precis det jag vill ha. Exakt det jag letat efter... så länge.
Men stunderna av hans distans är ännu fler... dessvärre. Kan jag bryta igenom det? Kommer han lita på mig så mycket att han kan fälla ned garden och bli sig själv med mig. Håller han på att bli kär och därför rädd och sårbar.
Jag är livrädd... han har gjort mig så illa förut. Jag har gråtit hinkvis med tårar för denna man... skall jag gråta fler hinkar tro?
Jag borde dra mig undan, men så här nära har jag aldrig varit honom. Jag vill se vad det är jag längtat efter. Det är inte guld och gröna skogar eller tomtebolycka. Så mycket kan jag se redan nu. ..
Men jag måste vara modig, det är någon mening med allt det här. Måste lära mig att inte köras med, risken är att jag blir dominerad totalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar