... något skakig anländer jag till Mr C för att få hans stöd i inlines åkandets konster.
Vi har så roligt, han är en bra och tålmodig lärare. Något sträng men snäll. Jag trillar bara en gång, svetten lackar. jag svär inombords men vill lära mig.
Det slår mig, så kul vi kan ha. När vi koncentrerar på något annat än vårt mystiska förhållande. VI äter middag på restaurang, vi skrattar. Han är avspänd och glad, och säger att han tycker det är kul att jag är med.
Vi letar efter kräftor på ICA, han skrattar varmt åt min svettighet och utmattning efter inlinesturen. Det känns helt plötsligt så naturligt allting. Han är öm och gosig. Och han skojar med mig och han är inte alls uptight som han ofta är mot mig.
Vi planerar kräftinköp, vininköp precis som ett etablerat par.
Det känns så skönt, men märkligt. Vilket pseudopar vi är egentligen. Men det är så mycket skönare nu när vi bestämmer saker som inte bara inkluderar sex. Inte bara nattliga fylle sms... "VAKEN?"
Utan han faktiskt prioriterar att träffa mig. Alltid något. Kan ju inte tvinga fram några känslor hos honom som inte finns. Men jag blundar för det just nu, och bara njuter av att vara med honom.
OCh känna pirret han ger mig... som saknadas så förtvivlat med datemannen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar